Pundare och deras sagor
Jag: - Okej, har du legitimation? För att jag ska kunna hjälpa dig så måste jag få se leg.
Pundare #1: - Ja asså nu har ja juh int me mig legget asså.
Jag: - Då kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Du får komma tillbaka när du har det med dig så hjälper jag dig då.
Pundare #1: - Okej, men ba så du vet så är inte d här kortet, öh, fixat på mig lixom…he he.
Jag: - Okej, men då är det är den som står registrerad på kortet som måste komma in för det är bara han som får göra ändringar. Jag kan inte ge ut koder till vem som helst.
Pundare #2 (ser ut som en skabbig version av Peter Siepen – alla som någon gång sett Siepen vet att jag pratar sunk): - Men asså, öh, ja kan legitimera honom typ! (här tyckte han att han kommit med den bästa idén någonsin)
Jag: - Nej tyvärr det går inte. Han som står registrerad på kortet måste komma hit, så med andra ord hjälper det inte om du legitimerar din kompis här som inte ens står skriven på kortet.
Pundare #1: - Okej mäh asså, ja köpte juh d här kortet förra veckan lixom å så funkar d ba int.
Jag: - Ja men eftersom kortet inte är registrerat på dig så kan jag inte hjälpa dig. Jag får inte lämna ut den informationen till vem som helst. Han som är registrerad på kortet måste komma in! (här vill jag banka in det i hans trasiga huvud med en stekpanna modell stor och hård a la gjutjärn)
Pundare #1: - Öh he he men d blir lite svårt asså för han som står på kortet sitter lixom i fängelse sen typ hundra år tillbaka.
Jag: - eh jaha? (och vad i helvete vill du att jag ska göra åt det? lämna ut koderna till en förmodligen ganska stulen pryl av medlidande för att din junkie skakar galler?!)
Han fortsätter pladdra på om hur han bara köpte kortet förra veckan och att det bara liksom inte fungerade. Då undrar jag, om han köpte kortet för eget bruk i förra veckan, VARFÖR, i hela fridens namn, registrerade han det på sin kompis som sitter i fängelse?
Jag säger då det, pundarna drar alltid värsta rövarna men de är aldrig särdeles genomtänkta. Till en början är det lite underhållande men efter ett tag känns det jäkligt enerverande när man alltid måste upprepa sig tre miljoner gånger bara för att de är för korkade för att fatta.
WTH!
Klipp håret (tvätta bort margarinet i samma veva), skaffa ett jobb och sluta för i helvete hyvla bort hjärnan med en rostig osthyvel (m.a.o. sluta knarka och skaffa ett liv)!
Har ni några knarkarfabler på lager? Dela med er så delar jag kanske med mig om knarkaren med guldfiskarna nästa gång./S
5 kommentarer:
Skit! Och jag som trodde att jag var sur. Jag är ju rena solstrålen i jämförelse. Fan!
Har inga pundarhistorier, tack och lov. Slipper dem numera. Men jag kommer garanterat tillbaka och hatar lite. Det här var den roligaste sidan jag hittat på länge.
Sysslar ni med rekrytering av nya hatare? Jag är övertygad om att jag kan bidra, av vissa naturliga anledningar. Ovetandes om hur jag kommer i ordentlig kontakt med er vänder jag mig hit.
anonym:
hej! det är alltid trevligt med folk som kan bidra. vi har tagit oss en funderare och kommit fram till att du kan få gästhata på vår blogg. skicka ett hatbloggsinlägg till hatbloggendeluxe@hotmail.com, så publicerar vi det under din valda signatur om vi känner att det passar hatbloggen deluxe.
/e & s
Jag har en pundare till svåger, jag har tappat tålamodet totalt.
När en kvinna för två veckor sedan frågade om jag hade några enkronor så rann det över för mig. Jag frågade trevligt tillbaka om hon behövde pengar? Ja svarade hon och såg lycklig ut i tron att jag skulle ge henne det, men jag bara svarade att hon skulle skaffa sig ett jobb och gick! Jag fick lite dåligt samvete för man vet inte var hon gått igenom, men efter en stunds funderade insåg jag att det är så de måste behandlas. Man får inte bli medberoende och de måste förstå att vi föraktar dem så de håller sitt självömkande för sig själva!!!
Death to knarkande parasiter!!!
Alla pundare beter sig inte och ser inte ut som du beskriver, så dra inte alla över en kant bara för att du har mött sådana... och alla knarkare är inte heller parasiter.
Jag har aldrig bett någon annan om pengar, men tänk på de som gör de... hur de mår!? Det e ju fruktansvärt förjävligt skämmigt och jobbigt att behöva tigga ihop pengar till sitt leverne, vare sig man pundar eller inte, och det behöver inte vara deras eget fel att de hamnade där de e idag.
Skicka en kommentar