Otacksamma idioter.

Jag hjälper gärna till. Det är sån jag är som människa. Om någon ber om min hjälp så ställer jag upp. Svårare än så är det inte. Man är polare av en massa olika anledningar men dels för att finnas där och ställa upp i den mån man kan, vill och känner att man orkar.

Om jag gör något snällt för en annan människa, friend or foe, förväntar jag mig inte direkt lyxiga presenter, blommor och choklad i gengäld. Men ett litet tack skulle däremot sitta på sin plats. Ett tack och lite uppskattning. How hard can it possible be?! Jag bjuder trots allt på mig själv och mina egenskaper för att gå den andra till mötes. Jag har alltid trott och tänkt att, om jag gör nåt snällt för en annan människa så kanske någon finns där för mig när jag behöver det. Ge något gott och få något gott i gengäld - och med gott menar jag inte lyxmiddag eller konfektyr. Ni som har sett My name is Earl vet vad jag snackar om - karma.

Oavsett om det är en pizza jag bjuder på eller en tjänst jag gör för att någon bett mig så förtjänar jag faktiskt ett tack. Jag hade lika gärna kunnat låta bli men jag gjorde det för att vara snäll. Vad jag har insett är att folk praktiskt taget SUGER på att säga tack.

Jag minns en gång när jag gick på gymnasiet (seems like a hundred years ago), jag hade problem med något och min lärare hjälpte mig så gott han bara kunde. När vi något senare hade löst problemet och han visat mig några knep så, hör och häpna, tackade jag honom. Visst han skötte sitt jobb - gjorde vad han var där för att göra och fick betalt för det. Men nog fan förtjänade han ett tack alltid. Jag uppskattade hans hjälp och utan honom hade jag inte lärt mig. Bredvid oss sitter en av mina klasskamrater och kläcker ur sig; "S, du ska då alltid vara så förbannat fjäskig!". Fjäskig? Fjäskig?! Sen när blev det fjäskigt att säga tack?! Min lärare tog mig genast i försvar "Du, det är viss skillnad på att vara fjäskig och vara artig och tacksam!" Och då förstod jag att mitt lilla tack var vad som behövdes för att han skulle känna sig lite extra uppskattad. Jag har alltid varit väluppfostrad men sen den gången har jag varit extra noga med att inte glömma bort det där lilla, lilla ordet. Nåväl, det var bara en liten parentes...

På senaste har jag insett att jag bara har att göra med otacksamma idioter. Mina tjänster och min välvilja är fan inte värd ett skit. Det enda man får är tillfälligt fjäsk och vänlighet som är över i samma veva som man blivit utnyttjad färdigt. Och när man själv ber om något, ja då är det fan omöjligt att få någon hjälp. Det enda man möts av är tunga suckar. Jag ska fan sluta ställa upp. Ni kan ju återkomma med att be om min hjälp till det att ni skolat er i vett och etikett. Alla jäkla otacksamma surkukar och surfittor borde fan brännas på bål! Vid närmare eftertanke kanske jag borde dra en liten infestering redan ikväll. Det är ju trots allt Valborg. Det finns m.a.o lämpliga brasor i varenda stadsdel.

Screw you guys, I'm going home!

/S

ps. tack för ordet.

Parasiten i mitt öra a.k.a Glassbilen

Finns det något så öronskärande som glassbilen? I don’t think so.

Redan som liten avskydde jag glassbilsmelodin. När jag för en massa år sedan övningskörde med trafikskolan visade det sig att en av mina lärare extraknäckte som glassbilschaffis. Till min stora glädje hade hon en dag med sig en present till mig. En miniräknare i samma färg och form som en liten glassbil. Hon visade mig glatt hur man kunde trycka in en liten knapp och vips! så spelades glassbilens melodi upp. Inte bara en, utan två gånger. Kul. Jätteroligt. Hon visste naturligtvis att glassbilen var min trumhinnas värsta fiende och skrattade hjärtligt medan jag kämpad emot viljan att trycka ner den lilla miniräknaren i hennes vänstra öra.

Mitt fönster skallrar när glassbilen spelar sin melodi på gården utanför. När jag hör melodin, en sisådär fyra eller fem gånger (på rak!) så knyter sig mitt hjärta och jag vill skrika ut högt. Jag får liksom panik. Det slår aldrig fel. När jag hör glassbilen känner jag mig stressad, irriterad och skitförbannat - all in one.

Ibland undrar jag om den som kör glassbilen trycker på knappen några extra gånger på ren djävulskap. Någon som vet? Jag är tacksam om ni lämnar namn och adress så att jag kan göra en rejäl infestering. Utrota problemet så att säga. Egentligen behöver jag väl bara veta var stadens glassbilsgarage ligger så kan jag lösa problemet den vägen utan att blanda in chaufförerna.

Någon som är med mig?!

Destroy! Destroy! Destroy!

/S

Hata är ett starkt ord, my ass!

Jag är en väldigt öppen människa och min käft knows no boundaries. Med andra ord säger jag allt som faller mig in at any time. Eftersom jag är en riktig känslomänniska så blir det en hel del meningar som börjar med ”jag hatar” eller ”jag älskar”.

Jag hatar att diska. Jag hatar att tvätta kläder. Jag hatar gubben som nästan cyklar på mig varenda morgon när jag är ute och rör på fläsket (en komplett idiot som inte vet hur man väjer undan med en cykel). Jag hatar surfittorna på Konsum. And so on.

Folk reagerar en hel del på att mina meningar kanske lite för ofta inleds med just ”jag hatar”. De flesta skrattar mest bara åt mig för att de känner mig så väl och tycker att jag är relativt underhållande med mitt något bittra och griniga humör. Jag äger dessutom kanske jordens kortaste stubin, vilket folk också kan tycka är ganska underhållande. Jag är nog verklighetens Lilla My från stund till stund. Men så finns det den lilla skaran som säger ”hata är ett starkt ord, tänk på det” eller liknande.

Guess what?! Jag hatar människor som säger så! Jag säger väl precis vad jag vill och jag ska banne mig kunna göra det utan att någon ska påminna mig om att hata är ett stark ord. Vad kan jag säga annat än att somliga tar saker alldeles för ordagrant. Om jag säger att jag hatar äpplen så betyder det väl inte att jag vill utrota vartenda äppelträd på hela klotet, bara att jag ogillar äpplen väldigt mycket. Och jag vet inte, men att säga ”jag ogillar starkt äpplen” är ju inte riktigt lika slagkraftigt som att säga ”jag hatar äpplen”. Nu tycker jag i och för sig om äpplen väldigt mycket, but hey, you get the point.

Nästa gång någon väljer att yttra meningen ”hata är ett starkt ord” i min närhet kommer jag definitiv att plocka fram köttyxan ur bakfickan och amputera bort en tå eller kanske två på den skyldige. På så vis kanske jag slipper höra en upprepning från just den personen igen. Man lär så länge man lever. Det ni!

/S

And so he did it again. Pissed me off!

Idioterna vid bagagebandet!

Jag är verkligen skitless på att samma sak alltid händer när jag väntar in min väska vid bagagebandet. Oavsett var i världen jag befinner mig så beter sig folket vid bagagebandet på exakt samma sätt. Ett sätt som får mig att vilja gå lös med en motorsåg och cyklop (för att undvika blodsplatter i ögonen) - blodig bärsärkargång bland resenärerna som flög med samma plan som mig.

Jag ställer mig alltid en bit från bandet för att få god översikt på skiten. Om alla gjorde samma sak som mig så skulle alla också se bandet. Men icke. Helt plötsligt så är sikten totalt skymd av någon som tyckte sig vara viktigare än mig. En armbåge i revbenet, en hård knuff och inte en tillstymmelse till ursäkt. Hallå ditt as, jag är inte tre meter lång, hur fan tror du att jag ska se när du kommer med ditt kostymarsle och parkerar det mitt framför näsan på mig?! Eller du, Farmor Agda 67, bara för att du har en käpp och är nära döden så innebär det för i helvete inte att din väska är viktigare än min!

Fan så less jag blir! Förgrymmade idioter! Jag hatar er, ska det vara så jäkla svårt att bete sig som folk när man väntar på sin väska?! Det bör tilläggas att det oftast är de som är lite äldre som kämpar för sitt liv för att slicka bagagebandet. Om alla bara backade 10-20 steg från bandet så skulle de flesta kunna se, speciellt om man lät de som är lite kortare stå längst fram. Men inte det inte. Folk som flyger borde få ta lektioner i hur man beter sig på en flygplats. Nästa gång jag flyger ska jag banne mig ha ett baseballträ, modell stenhård, i handbagaget så jag kan drämma det rak över knäskålarna på nästa människa som tränger sig framför mig vid bagagebandet. Ner på knä för mig sucker! Jag har också rätt att se!

/S

Pundare och deras sagor

Det är fantastiskt vad en sönderknarkad hjärna kan fabulera ihop.

Pundare #1: - Tja! Asså, ja behöver nya koder till mitt kort asså, vad jag än gör så funkar d int.
Jag: - Okej, har du legitimation? För att jag ska kunna hjälpa dig så måste jag få se leg.
Pundare #1: - Ja asså nu har ja juh int me mig legget asså.
Jag: - Då kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Du får komma tillbaka när du har det med dig så hjälper jag dig då.
Pundare #1: - Okej, men ba så du vet så är inte d här kortet, öh, fixat på mig lixom…he he.
Jag: - Okej, men då är det är den som står registrerad på kortet som måste komma in för det är bara han som får göra ändringar. Jag kan inte ge ut koder till vem som helst.
Pundare #2 (ser ut som en skabbig version av Peter Siepen – alla som någon gång sett Siepen vet att jag pratar sunk): - Men asså, öh, ja kan legitimera honom typ! (här tyckte han att han kommit med den bästa idén någonsin)
Jag: - Nej tyvärr det går inte. Han som står registrerad på kortet måste komma hit, så med andra ord hjälper det inte om du legitimerar din kompis här som inte ens står skriven på kortet.
Pundare #1: - Okej mäh asså, ja köpte juh d här kortet förra veckan lixom å så funkar d ba int.
Jag: - Ja men eftersom kortet inte är registrerat på dig så kan jag inte hjälpa dig. Jag får inte lämna ut den informationen till vem som helst. Han som är registrerad på kortet måste komma in! (här vill jag banka in det i hans trasiga huvud med en stekpanna modell stor och hård a la gjutjärn)
Pundare #1: - Öh he he men d blir lite svårt asså för han som står på kortet sitter lixom i fängelse sen typ hundra år tillbaka.
Jag: - eh jaha? (och vad i helvete vill du att jag ska göra åt det? lämna ut koderna till en förmodligen ganska stulen pryl av medlidande för att din junkie skakar galler?!)

Han fortsätter pladdra på om hur han bara köpte kortet förra veckan och att det bara liksom inte fungerade. Då undrar jag, om han köpte kortet för eget bruk i förra veckan, VARFÖR, i hela fridens namn, registrerade han det på sin kompis som sitter i fängelse?

Jag säger då det, pundarna drar alltid värsta rövarna men de är aldrig särdeles genomtänkta. Till en början är det lite underhållande men efter ett tag känns det jäkligt enerverande när man alltid måste upprepa sig tre miljoner gånger bara för att de är för korkade för att fatta.

WTH!

Klipp håret (tvätta bort margarinet i samma veva), skaffa ett jobb och sluta för i helvete hyvla bort hjärnan med en rostig osthyvel (m.a.o. sluta knarka och skaffa ett liv)!

Har ni några knarkarfabler på lager? Dela med er så delar jag kanske med mig om knarkaren med guldfiskarna nästa gång.

/S

Tack Chefen!

Dina l y s a n d e referenser gav mig ett heltids semestervikariat!
But still, har du något otalt med mig så tar du det med mig och inte med de som ringer och vill ha referenser. Har du några klagomål, eller är du inte nöjd så säger du för fan det åt mig så jag har en chans att bättra mig. Hur fan ska jag annars veta att jag inte gör bra ifrån mig?!

Med tanke på att kunderna avgudar mig, tackar mig vid namn och säger att de ska fråga efter mig nästa gång de kommer, mina kollegor älskar mig och att jag alltid sköter mitt jobb så ser jag inte var problemet ligger. Du är fan den lynnigaste chefen jag någonsin träffat i hela mitt liv. Du är lat och seg och dina prioriteringar är helt åt helvete. Du är en jäkla mes och jag förstår genast var ditt dåliga rykte kommer ifrån.

Att du gav mig urusla referenser var bara rakt igenom ondskefullt och jag förtjänade verkligen inte dem. Du högg verkligen kniven rakt i ryggen på mig eftersom du _aldrig_ sagt ett pip om att du inte är nöjd med mig. Snarare tvärtom, du har sagt att jag gör bra ifrån mig. Vem är det du ringer före alla andra när någon är sjuk? - mig. Vem är det som dyker upp? - jag. Om du gav mig dåliga referenser bara för att du vill ha kvar mig så är du verkligen störd i hela huvudet, speciellt eftersom du vet hur mycket jag vill ha och behöver ett heltidsschema. Jag hoppas verkligen att de andra timmisarna också får nya jobb, det vore förbannat roligt att se dig svettas till sommaren när alla vill gå på semester och du står där helt utan extrapersonal.

Må du brinna i helvetet!

/S

folk som röker

Jag hatar cigaretter. Always have, always will. Den senaste veckan har jag märkt att rökarna har börjat tina fram. Vet inte om jag tänkt på det tidigare, eller om det är signifikant för just den här staden, men det känns som om rökningen har tiodubblats i och med vårvädrets frammarsch.

Jag hatar rökare extra mycket de dagar jag har huvudvärk, eftersom den blir värre av rökstanken. Hur kan man gå runt och frivilligt lukta värre än en pappersfabrik? På min förra arbetsplats hade vi en leverantör som alltid tog sig ett bloss i bilen innan han kom in på kontoret. Hur visste jag detta? Jo, hela huset fullkomligt stank gammal surfimp så fort han visade sig. Synd på en så trevlig gammal man.

Jag har aldrig rökt, och gjorde det således inte heller under högstadietiden, då rökning fortfarande var coolt. Hur kan man i sin vildaste fantasi tycka/tro att ens liv blir så jävla mycket häftigare bara för att man börjar dra i sig rök? Visst, när man är 14 kanske det inte är så lätt att stå emot grupptrycket. Men när man är 20 år och vuxen borde man ha tillräckligt mycket förstånd för att inte börja röka. Vad är det för idioter som börjar dra ner gifter i halsen efter att de tagit studenten och blivit myndiga? Knappast laglydiga människor som väntat till 18-årsdagen för att få köpa cigaretter lagligt. Det måste ju snarare röra sig om idioter med så pass låg självkänsla för att frivilligt begå ett långsamt självmord bara för att passa in.

Det är intressant att rökare tycker att de ska få extra raster för att kunna suga i sig sina cigaretter också. Som om arbetsgivaren skulle ge dem betalt för att ta död på sig själva och sen komma in tillräckligt stinkande för att skrämma iväg allt vad trivsel eller kunder heter. Som man bäddar får man ligga, as they say.

Av ren ondska hånskrattade jag alla rökande idioter i ansiktet när rökförbudet i allmäna lokaler trädde i kraft. Om man är så jävla dum att man drar i sig gift som får en att stinka och dessutom döda personer i ens närhet, ja då kanske det inte är så konstigt att man inte får vistas inomhus för att få sprida sin skit.

Rökning är egoism på högsta nivå, och det är fan rätt åt er att priserna på cigaretter höjs och att ni får frysa lite. Gnäll ni på att det är kallt att stå ute och röka, men om ni inte hade rökt hade ni åtminstone haft tillräckligt fungerande blodcirkulation för att få hjärnan att förstå att allt är ert eget fel.

Suckers.

/E

folk som är otrevliga i sitt sätt att skriva

Jag hatar folk som skriver otrevligt. Här menar jag inte personer som skriver skällsord, utan personer som skriver på ett otrevligt sätt.

Efter ha vuxit upp med tillgång till internet och tusentals olika chattar är man inte helt bakom flötet när det gäller att tolka skrivna meddelanden. Författaren bakom meddelandet kanske inte är medveten om hur hon/han framstår, men om man skriver onödigt kort framstår man även som onödigt otrevlig.

Att missbruka smileys är förstås inte heller rätt väg att gå, men att använda onödiga punkter bara för att få fram så korta meningar som möjligt blir otroligt pretentiöst. Jag får känslan av att personen på andra sidan meddelandet antingen:
1. Har ögonen fulla med kajal och stjärnor, lyssnar på The Cure och skär sig i armarna. Dessa brukar överanvända punkter och dessutom stava flicka "flikka".
2. Ser ner på alla som ska komma att läsa meddelandet, detta trots att man inte har någon aning om vem den andre är.

Vem fan inleder ett mail med ett "Hej." (med punkt!) om man inte är sur på mottagaren?

/E

Folk som skriver olämpliga eller helt enkelt bara korkade saker på MSN

Redan på universitetet snackade en av mina klasskompisar om hur mycket han avskydde folk som antingen ”gjorde sig roliga” eller skrev alldeles för personliga saker på sin away på MSN. Det han avskydde mest var när folk skulle spexa till det och skrev fest med tre ä istället för ett e bara för att det var fest. "Fäääst !" (märk väl var utropstecknet är placerat också).

Efter den diskussionen har jag alltid börjat störa mig på vad folk egentligen skriver på sin MSN och vad som gör att jag antingen vill eller inte vill socialisera med människan i fråga.

Låt mig komma med några exempel.

”Tillbaka från operationen!” – får mig att undvika den som skriver det. Av erfarenhet har jag lärt mig att inte fråga när det gäller sjukbesök. Jag är inte helt känslolös men jag vill helt enkelt inte prata om könisar eller cancerballar som ska eller har opererats bort. Efter sådana avslöjanden kan inte konversationen ta sig på fötter igen. Tro mig.

”Varför är jag så ensam?” (kommer i alldeles för många olika formuleringar) – för att ingen vill skriva med någon som tycker synd om sig själv. Än en gång, jag är inte helt känslolös, men jag är för i helvete ingen psykolog heller. Inte heller någons personliga peppare. Vill man att någon ska skriva till en över MSN så tycker man helt enkelt inte synd om sig själv på sin away.

”Vin, ostbågar och en SEXBOMB!!!” – Okej, jaja, vi fattar, du har skaffat brud. Men du är en vuxen människa och jag vet inte riktigt om jag tycker att det passar sig att bete sig som en fjortis. Det klär dig verkligen inte. Jag förlorar respekt. Ja, det gör jag. Tönt.

”Alkohåål ida månne” – Du är 31 och när du skriver sådär får det dig att framstå som en pantad snorunge. En stund senare; ”Ja alkohååål” – oväntat du står ju redan med ena foten i alkisgraven.

”I have a date with a bullet that has my name on it” (eller liknande, minns inte ordagrant) – Jag skiter fullständigt i om det är en replik från någon jäkla film eller rader från någon text. Har inte jag hört uttrycket förut och ser det på en snubbes away (en snubbe som alltid är nere av olika anledningar) så tar jag det relativt ordagrant. ”Sluta tyck synd om dig själv och ryck upp dig för bövelen” (eller om det inte passar så kan du ta ett skutt från första bästa höghus), säger jag och han svarar ”haha men det är ju bara en filmreplik”. Ja, och? Du skriver ju så av någon anledning. Det måste ju betyda något för dig, annars skulle du inte skriva det över huvudtaget. För en så cool replik var det ju faktiskt ändå inte.

”Snygg by nature” – Sannerligen inte. Men en självgod jäkel är vad du är. Okej om man säger/skriver det på ett skämtsamt sätt och inte tror sig vara så jäkla mycket bättre än alla andra. Men när det gäller den här människan så vet man att han menar det och att han ser ner på dem flesta i sin omgivning. Rot in hell, I say.

”Favoriten är online bäst att verka intressant” – Okej? Och?

”Går osminkad till jobbet” – bör vi ringa Guinness?

Jag har stört mig på det här under en längre tid men nu när det väl är dags att skriva inlägget så är alla de bästa exemplen som bortblåsta! Störigt som fan! Men jag undrar, vad skriver era kontakter för korkade saker på sin MSN-away? Vad är det mest korkade och vad är det mest olämpliga? Let me know i en kommentar!

/S

Ett stycke mango av guld, tack!

Hatet mot snordyra Konsum har utökats.
Ni som hänger med vet vad det handlar om - ni andra kan läsa här.
Förra veckan köpte jag mango i gross och parti, den underbara frukten gick ju loss på bara en tia styck. I går när det skulle inhandlas mango så kostade den 18,90. STYCK.
De har gjort det igen! Dvs. supersänkt priset för att sedan chockhöja det.
Och jag vet, jag vet, jag vet att det låter löjligt att gnälla om en sån skitsak. Men Konsum i centrum borde fan sprängas bort. Frukten är ju för i helvete inte gjord av guld!

En liten parentes är att det inte bara är mangon som är snordyr. Nejdå, en burk tonfisk i vatten går på tjugo kronor och femtio öre. Det borde fan gå gränser för vad mat egentligen får kosta.

Över och ut.

/S

Förbannade alkisar!

De tror fan de äger världen. Och de har noll känsla för respekt. Bara för att man ser ut som en jäkla terrorist och stinker som en spritfabrik så innebär det fan inte att man kan bete sig hur som helst eller att man får sin vilja igenom bara för att man blir förbannad.

E är den som menar att man kan framföra sin ilska och sitt hat utan svordomar men det kan jag fan inte idag. Jag vill bara skrika rakt ut hur mycket jag hatar alla förbannade alkisar. Om jag var en seriefigur i skrivande stund så skulle jag ha en stor fet pratbubbla ovanför mitt huvud och den skulle vara sprängfylld med svarta döskallar och andra typiska svordomssymboler. Jag kan inte ens formulera mig för att min ilska och mitt hat är så enormt.

Idag kom det in ett grymt grinigt alkispar som ville ha lite information av mig. Känslig information om man säger så. Information som jag inte, under några som helst omständigheter, får lämna ut utan legitimationskontroll. Alkistanten hade naturligtvis supit bort sitt leg så jag kunde helt enkelt inte ge henne informationen hon ville ha. Det här skulle i princip vilken annan människa som helst ha förstått men hon vägrade ge sig. Hon ville ringa till en vän (ledsen gumman men det här är inte Postkodmiljonären). Hon ville hämta någon från gatan som kunde legitimera henne men jag sa som det var – hon måste ha med sitt legitimation för att det ska bli nåt gjort. Men tror ni idiotkärringen fattade det?!

I minst tio minuter stod och hon och tjatade på mig. Hon var sur redan när hon kom in i butiken och för varje minut som gick så blev hon bara mer och mer ilsken. Jag upprepade mig minst hundratrettiosju jäkla gånger innan hennes sura alkiskompanjon slet med henne ut. Båda var arga som fan. Hade de inte vetat att det fanns en vakt i närheten så hade de förmodligen plockat fram pantflaskan med fulsprit och dängt den i skallen på mig.

Korkade jäkla alkisar. Jag hatar er. Ni gör fan ingen jäkla nytta. Skaffa ett liv och sluta försök skrämma skiten ur folk med eran vidriga attityd.

/S

Folks oförmåga till god hygien!

Svett är ett problem för många. I synnerhet för mig. Inte för att jag själv svettas sådär särdeles mycket. När jag tänker efter så är jag en sån där människa som nästan aldrig svettas och när jag väl gör det så blir jag bara lite fuktig om ryggen. Spenderade tre månader i sydost Asien och när min polare svettades som en gris så satt jag där med några ynkliga värmeblåsor på armen typ. Helt torr över hela kroppen. Jag tackar min lyckliga stjärna för detta. Inget svett och ingen dålig lukt.

Problemet med svett ligger alltså inte hos mig på det sättet. Däremot har jag stora problem med andras svettlukt. Visst, jag förstår att man inte kan trolla med knäna för att få problemet att försvinna helt och hållet. Men vet man med sig att man har en kraftig kroppsodör så kan man väl åtminstone försöka motverka det hela. Man kan till exempel, akta nu så att ni inte trillar av stolen, duscha(!) ibland. Eller lyssna på den här; använda deodorant! Det finns ju massor med hjälpmedel för att motverka dåligt lukt. Men att fullkomlig skita i att man stinker som en soptipp är inte en av lösningarna så vida man inte bara ska sitta hemma i sin skrubb och ruttna bort.

Min kollega stinker. Och jag frågar mig själv, är det svårt att duscha oftare än en gång i veckan när man ska vistas bland folk? Jag menar inte att man behöver stinka parfym och rakvatten som en jäkla parfymfabrik (för det är jäkligt illa det med) men hallå, dusch och D-E-O!

Igår kom det in en kund i butiken och helt plötsligt spred sig lukten av döda bävrar (liggandes på hög i 35 plusgrader och gassande solsken) i hela lokalen. Jag skojar inte. Jag trodde min sista stund var kommen. Jag kunde inte andas genom näsan på väldigt länge och när man andas genom munnen så känns det som att man äter bajslukten.

När jag var gick på högstadiet så gick det en tjej i min franskaklass. Sötare tjej fick man leta efter. Men hon stank som att hon rullat sig i en kompostcontainer av den sorten som butiker har och som ingen vill gå i närheten av. Alla som har varit i närheten av en sådan vet precis vad jag snackar om. Hur som helst, hur söt hon än var så gick det inte ens att sitta bredvid henne bara för att hon luktade så illa.

Jag lider med alla er som har problem med stinkande kroppsodör och jag prisar alla som försöker göra något för att lösa problemet (för min skull och eran egen, det är inte kul för någon att man luktar illa) Men alla ni som skiter i det och fortsätter med era månatliga duschar och skiter i att använda deo, well, jag har bara en sak att säga er; Burn in Hell!

/S

folk som göder sina barn

Jag blir jävligt less på allt gnäll om feta barn. Aftonbladet har skrivit om en 9-åring som väger 90 kg och äter ett halvt kilo choklad om dagen. Är det så konstigt att hon är fet då?

Hur svårt kan det vara att få sin tjocka unge att tappa fett? Mina tips:

• Sluta ge ungen choklad. Om barnet väger 90 kg kan jag förstå att man inte vill göra sig ovän med honom/henne, men vafan. Nån måtta får det väl ändå vara.
• Tvinga ungen att jogga. Om det sölas så kör bil efter honom/henne så att hon/han inte kan stå still utan att bli överkörd. Detta bör dock inte göras om barnet är helt gigantiskt, eftersom det vore som att krocka med en mur av kött.
  
• Vem äter pizza när man inte är bakis? Ungar bör inte vara bakis, och borde därför inte äta pizza heller.

/E

(Ja, jag vet att vissa har svårt för att gå ner i vikt. Jag vet även att fetma kan vara genetiskt. Dock tycker jag inte att man behöver föda fetman genom att sitta framför tv:n och äta chips. Om man vet med sig att man har lätt för att gå upp i vikt kan man ju försöka göra något åt det istället för att gnälla över att ens kompisar kan köpa kläder i barnstorlekar medan man själv går till BiB, att ens knän gör ont eller att man måste ha bh även på ryggen.)

folk som tror att jag finns för att serva dem

På de ställen jag jobbat på har det alltid funnits en person som inte verkar inse att mitt jobb inte går ut på att serva just honom/henne. Jag blir så jävla irriterad de gånger jag får en uppgift från de här personerna, för att två minuter senare få frågan "Hur går det? Är du färdig?". För det första har jag annat att göra. I mina arbetsuppgifter ingår, tro det eller ej, inte att hoppa på ert kommando. För det andra tar jobbet i sig ofta längre tid än två minuter. Ställ er i kö, för fan. Om jag har fem deadlines en och samma dag är det inte särskilt troligt att ni får gå före i kön.

Jag hatar dessutom när folk kommer med akutjobb som måste vara färdiga på en kvart, särskilt när de själva vetat om jobbens existens de senaste veckorna. Hur svårt kan det vara att meddela i god tid innan så man får planera sin jävla dag?

Killen på mitt förra jobb hade varit död, alternativt legat i respirator, om jag haft tillgång till skjutvapen på det kontoret. Tro mig. Han var även av typen som inte förstår hur man jobbar ihop i en grupp, och att mitt jobb var till 100% beroende av att han fick fingrarna ur arslet och gjorde det han skulle i rimlig tid. Hur fan kan man komma med texter till en tidning dagen innan tidningen ska gå till tryck? Det blir en ännu större gåta när man haft månader på sig att jobba med tidningen och man dessutom har ett deadlinedatum ristat i sten. Ät bajs och dö.

/E