Parasiten i mitt öra a.k.a Glassbilen

Finns det något så öronskärande som glassbilen? I don’t think so.

Redan som liten avskydde jag glassbilsmelodin. När jag för en massa år sedan övningskörde med trafikskolan visade det sig att en av mina lärare extraknäckte som glassbilschaffis. Till min stora glädje hade hon en dag med sig en present till mig. En miniräknare i samma färg och form som en liten glassbil. Hon visade mig glatt hur man kunde trycka in en liten knapp och vips! så spelades glassbilens melodi upp. Inte bara en, utan två gånger. Kul. Jätteroligt. Hon visste naturligtvis att glassbilen var min trumhinnas värsta fiende och skrattade hjärtligt medan jag kämpad emot viljan att trycka ner den lilla miniräknaren i hennes vänstra öra.

Mitt fönster skallrar när glassbilen spelar sin melodi på gården utanför. När jag hör melodin, en sisådär fyra eller fem gånger (på rak!) så knyter sig mitt hjärta och jag vill skrika ut högt. Jag får liksom panik. Det slår aldrig fel. När jag hör glassbilen känner jag mig stressad, irriterad och skitförbannat - all in one.

Ibland undrar jag om den som kör glassbilen trycker på knappen några extra gånger på ren djävulskap. Någon som vet? Jag är tacksam om ni lämnar namn och adress så att jag kan göra en rejäl infestering. Utrota problemet så att säga. Egentligen behöver jag väl bara veta var stadens glassbilsgarage ligger så kan jag lösa problemet den vägen utan att blanda in chaufförerna.

Någon som är med mig?!

Destroy! Destroy! Destroy!

/S