Otacksamma idioter.

Jag hjälper gärna till. Det är sån jag är som människa. Om någon ber om min hjälp så ställer jag upp. Svårare än så är det inte. Man är polare av en massa olika anledningar men dels för att finnas där och ställa upp i den mån man kan, vill och känner att man orkar.

Om jag gör något snällt för en annan människa, friend or foe, förväntar jag mig inte direkt lyxiga presenter, blommor och choklad i gengäld. Men ett litet tack skulle däremot sitta på sin plats. Ett tack och lite uppskattning. How hard can it possible be?! Jag bjuder trots allt på mig själv och mina egenskaper för att gå den andra till mötes. Jag har alltid trott och tänkt att, om jag gör nåt snällt för en annan människa så kanske någon finns där för mig när jag behöver det. Ge något gott och få något gott i gengäld - och med gott menar jag inte lyxmiddag eller konfektyr. Ni som har sett My name is Earl vet vad jag snackar om - karma.

Oavsett om det är en pizza jag bjuder på eller en tjänst jag gör för att någon bett mig så förtjänar jag faktiskt ett tack. Jag hade lika gärna kunnat låta bli men jag gjorde det för att vara snäll. Vad jag har insett är att folk praktiskt taget SUGER på att säga tack.

Jag minns en gång när jag gick på gymnasiet (seems like a hundred years ago), jag hade problem med något och min lärare hjälpte mig så gott han bara kunde. När vi något senare hade löst problemet och han visat mig några knep så, hör och häpna, tackade jag honom. Visst han skötte sitt jobb - gjorde vad han var där för att göra och fick betalt för det. Men nog fan förtjänade han ett tack alltid. Jag uppskattade hans hjälp och utan honom hade jag inte lärt mig. Bredvid oss sitter en av mina klasskamrater och kläcker ur sig; "S, du ska då alltid vara så förbannat fjäskig!". Fjäskig? Fjäskig?! Sen när blev det fjäskigt att säga tack?! Min lärare tog mig genast i försvar "Du, det är viss skillnad på att vara fjäskig och vara artig och tacksam!" Och då förstod jag att mitt lilla tack var vad som behövdes för att han skulle känna sig lite extra uppskattad. Jag har alltid varit väluppfostrad men sen den gången har jag varit extra noga med att inte glömma bort det där lilla, lilla ordet. Nåväl, det var bara en liten parentes...

På senaste har jag insett att jag bara har att göra med otacksamma idioter. Mina tjänster och min välvilja är fan inte värd ett skit. Det enda man får är tillfälligt fjäsk och vänlighet som är över i samma veva som man blivit utnyttjad färdigt. Och när man själv ber om något, ja då är det fan omöjligt att få någon hjälp. Det enda man möts av är tunga suckar. Jag ska fan sluta ställa upp. Ni kan ju återkomma med att be om min hjälp till det att ni skolat er i vett och etikett. Alla jäkla otacksamma surkukar och surfittor borde fan brännas på bål! Vid närmare eftertanke kanske jag borde dra en liten infestering redan ikväll. Det är ju trots allt Valborg. Det finns m.a.o lämpliga brasor i varenda stadsdel.

Screw you guys, I'm going home!

/S

ps. tack för ordet.