Pensionärsdjur.

Behöver jag egentligen skriva mer än bara rubriken? Alla vet nog ändå vad jag snackar om.

Hundar som tillhör pensionärer är bortskämda och övergödda så till den grad att de nästan behöver hjul för att ta sig fram. De har en vilja av stål och gamlingarna låter dem stanna och snosa på varenda millimeter av marken. Varenda eventuell pissdroppe från ett annat fyrbent djur måste nosas på i minst en och en halv minut. Dra i kopplet och visa vem som bestämmer är ingen handling som existerar in da world of oldies.

Katterna är även de övergödda och lever på rostbiff och korv och man frågar sig bara en enda sak; hur många prinskorvar till kan kattjäveln äta innan den faktiskt exploderar?

Jag känner mig kluven, vem ska jag sparka riktigt hårt på? Den övergödda hunden (läs; sälen) som bestämt drar ner tanten i diket eller tanten som matat hunden till sprickgränsen och låter den dra henne land och rike runt? Någon måste plias. Snarast.

/S

folk som stänger av ens väckarklocka

Jag brukar inte försova mig. Dock gjorde jag det imorse. Jag vaknade till och, trots viss trötthet, kände jag att det var närmare dags för väckning än natt. Klockan visade 06.42. Det är 50 minuter efter 05.50, då jag vanligtvis går upp.

Jag fick panik, rullade över min sovande sambo och sprang ut i köket. Där kom jag på att någon måste ha stängt av min klocka, eftersom jag visste att jag ställt den kvällen innan. Eftersom denna någon inte var jag, borde det ju rimligtvis varit min sambo.

Jag stormade in i sovrummet och attackerade honom. Han menade att klockan ringt så länge och att han helt enkelt stängt av den. Han påstod att jag hade vaknat och varit på väg upp. Som om jag inte skulle komma ihåg det. Jag har gått i sömnen en gång. Det var 15 år sedan och slutade med att jag kissade på en tröskel inför min bestörta mamma. Chansen att jag skulle ha suttit mig upp i sömnen är alltså i det närmaste obefintlig. Personligen tror jag att han försöker mörka. Vem fan stänger av en väckarklocka utan att personen väckningen avsåg är väckt? När rollerna varit ombytta och han inte har vaknat har jag sett till att han vaknat. Punkt slut.

Att jag inte skulle vakna av larmet är en högoddsare. Att han för första gången i sitt liv lyckats trycka på avstäningsknappen och inte snooze-knappen på min telefon är en högoddsare. Chansen för att det skulle inträffa samma morgon är obefintlig. Om man hade kunnat satsa på detta hos en bettingfirma hade jag aldrig satt pengar på att det skulle hända. Om jag däremot hade satsat 10 kronor hade jag varit mångmiljardär idag. Så omöjlig är chansen för att detta skulle hända.

/E

folk som tar ut sitt dåliga självförtroende på andra

Jag vill bara klargöra en sak innan detta inlägg börjar på riktigt: Jag är inte tjock. Jag har inte XXL i klädstorlek, men jag är heller inte pytteliten. Dock är jag och min kropp inte bästa kompisar, och jag tycker att jag är bedrövlig naken. Så, nu vet ni det.

På grund av hur jag ser ut försöker jag att hålla igen med vissa saker och träna. På mitt jobb finns ingen jag har lust att anförtro detta, så ingen vet att jag går runt och lider för att jag tycker attjag ser ut som en idiot när jag är naken. Dock är det en tjej, ett pucko vi kan kalla Tora, som alltid påpekar att jag äter något onyttigt om jag nu äter något onyttigt. Denna vecka har vi fått tonvis med godis skickat till jobbet (juletider), och för att jag inte har någon karaktär har jag flyttat lördagsgodisdagen till idag. Jag åt en chokladbit efter lunchen. Tora gick förbi och utbrast "Men E, då!" för att jag åt choklad.

Saken är den att Tora inte är någon pinne, utan normalsmal. Hon är heller inte särskilt konsekvent när det gäller just träning och kosthållning. Hon är en sån som väljer ut de delar hon gillar bäst från olika dieter, och tror att hon ska bli smal av det. Hon är också en sån som hittar på alla möjliga ursäkter för att slippa träna. "Jag som verkligen tänkte träna idag... men min systers dotter har lånat mitt hänglås till träningsskåpet så nu stannar jag hemma och bakar och har myskväll istället". Hon trodde även att hennes lår hade slutat rymmas i hennes byxor för att hon varit på spinning en gång i veckan i fyra veckor. Inte för att hon ätit godis.

Varje gång någon annan äter något onyttigt känner hon att hon måste påpeka det. Hon påpekar även varje gång hon har gjort något nyttigt. Om hon har gått av en busshållplats tidigare på väg till jobbet utropar hon det så fort hon kommit in på kontoret. Om hon inte ätit kolhydrater på två dagar får vi veta det med, och de tre gånger hon tränat under året vi har jobbat tillsammans har hon också slagit på stora trumman. "Det står ett fat med bullar i köket och jag har inte ens rört någon!" har vi också fått höra ett antal gånger. Trots att ingen annan varit och rört de där bullarna.

Vad är det med folk som känner att de måste trycka upp sin påstådda duktighet i ansiktet på andra? Känner hon sig så fet själv att hon känner sig bättre genom att trycka ner andra?

Ful är hon också.
/E