Visar inlägg med etikett sambo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sambo. Visa alla inlägg

fredag 14 december 2007

folk som stänger av ens väckarklocka

Jag brukar inte försova mig. Dock gjorde jag det imorse. Jag vaknade till och, trots viss trötthet, kände jag att det var närmare dags för väckning än natt. Klockan visade 06.42. Det är 50 minuter efter 05.50, då jag vanligtvis går upp.

Jag fick panik, rullade över min sovande sambo och sprang ut i köket. Där kom jag på att någon måste ha stängt av min klocka, eftersom jag visste att jag ställt den kvällen innan. Eftersom denna någon inte var jag, borde det ju rimligtvis varit min sambo.

Jag stormade in i sovrummet och attackerade honom. Han menade att klockan ringt så länge och att han helt enkelt stängt av den. Han påstod att jag hade vaknat och varit på väg upp. Som om jag inte skulle komma ihåg det. Jag har gått i sömnen en gång. Det var 15 år sedan och slutade med att jag kissade på en tröskel inför min bestörta mamma. Chansen att jag skulle ha suttit mig upp i sömnen är alltså i det närmaste obefintlig. Personligen tror jag att han försöker mörka. Vem fan stänger av en väckarklocka utan att personen väckningen avsåg är väckt? När rollerna varit ombytta och han inte har vaknat har jag sett till att han vaknat. Punkt slut.

Att jag inte skulle vakna av larmet är en högoddsare. Att han för första gången i sitt liv lyckats trycka på avstäningsknappen och inte snooze-knappen på min telefon är en högoddsare. Chansen för att det skulle inträffa samma morgon är obefintlig. Om man hade kunnat satsa på detta hos en bettingfirma hade jag aldrig satt pengar på att det skulle hända. Om jag däremot hade satsat 10 kronor hade jag varit mångmiljardär idag. Så omöjlig är chansen för att detta skulle hända.

/E

måndag 10 september 2007

pojkvänskompisar

Förra helgen flyttade vi in i nya lägenheten. Det var minst sagt uttröttande. Denna helg fick vi besök av två av pojkvännens kompisar. Det var, om möjligt, ännu mer uttröttande.

Den ena kompisen, låt oss kalla honom Pelle, är väldigt trevlig. Han kan uppföra sig som folk. Han förstår innebörden av att fyra personer tillbringar en helg i en liten tvåa på 42 kvadratmeter. Pelles packning sprids inte ut över lägenheten och han försöker plocka bort efter sig.

Den andra kompisen, låt oss kalla honom Lucifer, är egentligen också ganska trevlig. Dock innehar han inte riktigt Pelles färdigheter när det gäller att kunna tolka situationer. Han påminner på allt för många sätt om hur min lillebror betedde sig innan han flyttade hemifrån.

Min pojkvän, låt oss kalla honom Manfred, tycker inte att det gör särskilt mycket att lägenheten ser ut som en sprängd sopsäck. Det är sånt som hör till när man är några fler än vanligt hemma, menar han.

I lördags bestämde jag mig för att börja hata Lucifer. Anledningarna:

  • Alla var bakfulla. Alla utom Lucifer var på benen. Han gick inte upp förrän Manfred kokat ägg, kommit tillbaka från affären med färskt bröd, bryggt kaffe och dukat upp frukosten.
  • Min semidyra finjuice dracks upp. Inte av mig, utan av de andra. Jag fick 1 cm finjuice i mitt glas, och hänvisades sedan till fuljuicen som Manfred köpt för att "Lucifer dricker så mycket juice". Aldrig i livet att jag dricker fuljuice. Redan där var min dag förstörd.
  • Efter juicen kunde inte Lucifer ens försöka ta bort sitt eget porslin.
  • Vårt duschdraperi räcker 1-2 cm nedanför badkarskanten. Om man inte förstår hur man duschar i badkaret blir det därför väldigt blött. För att minimera vattnet på golvet sätter man därför draperiet innanför badkarskanten. Man duschar absolut inte med duschmunstycket fastsatt på väggen, utan håller det i handen. Detta är något även hjärndöda skulle förstå. Det man dock först och främst gör är att se till att golvhandduken man sedan ska torka golvet med inte blir blöt. Den blir blöt om den hänger på badkarskanten och det dessutom är stendumme Lucifer som duschar. Det mest intressanta med hela Lucifers duschningsteknik är att han 1. inte reagerar på att det hänger en handduk över badkarskanten, 2. inte ens försöker torka golvet som nu är översvämmat och säkerligen genererat andra gradens vattenskador hos grannen under.
  • Lucifer lånade Manfreds skäggtrimmer. Detta utan att sedan städa bort skäggresterna i handfatet.
Allmänna anledningar till att hata min pojkvän och hans kompisar:
  • Ingen tycks förstå att ölburkar inte behöver stå framme, och att vi faktiskt har en påse att lägga dem i.
  • När Manfred får herrbesök röker han. Jag hatar folk som röker, vilket gör att jag även hatar Manfred dessa gånger.
  • De blir väldigt högljudda när de är berusade, vilket jag råkade ut för under fredagen. Vi åt middag och jag hade Manfred & Co till vänster. Jag kommer aldrig att kunna använda mitt vänstra öra igen.
  • När Pelle hade stuckit fanns bara Lucifer kvar. Jag längtade tills han skulle åka. En halvtimme innan han försvann dök Kasper upp! Kasper gick aldrig. Han snyltade frukost istället.
/E

tisdag 5 juni 2007

den eviga honungsburken

Min sambo slänger aldrig förbrukade saker. Jag vet inte om det är ett medvetet ställningstagande från hans sida, men i vilket fall förstår jag inte vitsen med det och hela idén med att aldrig slänga skräp är något av en nagel i ögat på mig.

Exempel:
Igår när jag kom hem hade han städat. Lägenheten var ren och fin och luktade gott. Dock stod en tom honungsburk i fönstret. Han vill alltid ha framme sin honungsburk, medan jag försöker städa bort den så gott det går. Det är ingen fin burk, och den behöver ju inte stå framme bara för att den används varje dag. Det är ju inte som om mina underkläder ligger strategiskt placerade över hela lägenheten bara för att jag byter dem varje dag. Dock är det en sak att ha en honungsburk med innehåll stående framme. Att lämna den framme bara för att man inte orkar ta bort den är, däremot, en helt annan sak.

Det hela upprepas dagligen med andra prylar. När det gäller posten lämnas de sprättade kuverten på köksbordet. De tomma toapappersrullarna lämnas ofta på tvättstället eller badrumsgolvet. Igår skulle jag använda en fryspåse. Påskartongen fanns där den skulle. Tom. Planerar han att köpa fulpåsar från Euroshopper och smyga in dem i finpåsarnas påskartong för att mörka? Jag förstår inte. Lämnar han detta till mig, eller planerar han att göra en raid och plocka bort allt om tre veckor när han har en ledig dag utan något annat inplanerat?

Som om inte det hela vore nog har han precis fått den fula ovanan att lägga alla sina använda strumpor i en hög i vardagsrummet. Den mest naturliga platsen att lägga smutsiga sockor på.

Jag vet inte vad jag ska göra, eftersom jag vägrar plocka bort efter honom. När det gäller toarullarna brukar jag lägga dem i hans necessär för att han ska förstå att de inte ska ligga på golvet. Det här verkar faktiskt fungera. Dock ryms inte honungsburken i necessären, och på grund av hans magiska fotsvett vågar jag inte ta i strumporna av ren självbevarelsdrift.

Är det här något som drabbar andra?