den eviga honungsburken

Min sambo slänger aldrig förbrukade saker. Jag vet inte om det är ett medvetet ställningstagande från hans sida, men i vilket fall förstår jag inte vitsen med det och hela idén med att aldrig slänga skräp är något av en nagel i ögat på mig.

Exempel:
Igår när jag kom hem hade han städat. Lägenheten var ren och fin och luktade gott. Dock stod en tom honungsburk i fönstret. Han vill alltid ha framme sin honungsburk, medan jag försöker städa bort den så gott det går. Det är ingen fin burk, och den behöver ju inte stå framme bara för att den används varje dag. Det är ju inte som om mina underkläder ligger strategiskt placerade över hela lägenheten bara för att jag byter dem varje dag. Dock är det en sak att ha en honungsburk med innehåll stående framme. Att lämna den framme bara för att man inte orkar ta bort den är, däremot, en helt annan sak.

Det hela upprepas dagligen med andra prylar. När det gäller posten lämnas de sprättade kuverten på köksbordet. De tomma toapappersrullarna lämnas ofta på tvättstället eller badrumsgolvet. Igår skulle jag använda en fryspåse. Påskartongen fanns där den skulle. Tom. Planerar han att köpa fulpåsar från Euroshopper och smyga in dem i finpåsarnas påskartong för att mörka? Jag förstår inte. Lämnar han detta till mig, eller planerar han att göra en raid och plocka bort allt om tre veckor när han har en ledig dag utan något annat inplanerat?

Som om inte det hela vore nog har han precis fått den fula ovanan att lägga alla sina använda strumpor i en hög i vardagsrummet. Den mest naturliga platsen att lägga smutsiga sockor på.

Jag vet inte vad jag ska göra, eftersom jag vägrar plocka bort efter honom. När det gäller toarullarna brukar jag lägga dem i hans necessär för att han ska förstå att de inte ska ligga på golvet. Det här verkar faktiskt fungera. Dock ryms inte honungsburken i necessären, och på grund av hans magiska fotsvett vågar jag inte ta i strumporna av ren självbevarelsdrift.

Är det här något som drabbar andra?