glassar som förstärker könsrollerna

Okej. Det kanske inte finns så många, men det finns i alla fall en. Ett ämne som börjar bli tröttsamt, men jag har inte klagat på det i skrift än och gör det därför nu. GB:s nya glass "Girlie" gör mig förbannad.

Jag är fullt och fast övertygad om att könsroller växer fram tack vare uppfostran såväl genom föräldrar som samhället i övrigt, och att vi inte föds till pojkar och flickor. Det rör sig bara om en glass, men det sänder onödiga budskap till barn. Att GB tagit fram en glass som Girlie är för mig helt ofattbart. Dels är det väldigt politiskt inkorrekt, dels är det helt fel i tiden. Den senare punkten bryr jag mig inte särskilt mycket om, det är upp till deras marknadsavdelning, men det är ju otroligt korkat att ta fram en glass riktad till tjejer när jämställdhetsdebatten har pågått i flera år.

Jag såg en intervju med GB:s marknadschef på TV4:s Nyhetsmorgon för någon vecka sedan. Han stod fast vid att glassen inte var riktad till småtjejer, utan att det var en discoglass som pojkar också skulle vilja ha. Discoglassargumentet hade kunnat fungera om det inte vore för att man 1. döpt glassen till Girlie, 2. haft med en tjej på förpackningen.

Om jag hade barn skulle jag aldrig köpa en glass vid namn Girlie till en eventuell dotter. Jag påpekade detta för en kollega, som himlade med ögonen och menade att "det är ju bara en glass... asså, jag fattar inte att feminismen måste hugga på allt". Det är tjejer som denna som antagligen går upp två timmar före sina killar för att hinna baka bröd och skura köksgolvet för att killen ska få en god frukost i ett rent hem. Sure, fine by me. Borsta hans tänder också när du ändå håller på, men ta en titt på samhället och se hur det fungerar. Om du inte har lust att vidga dina vyer lite kan du ju roa dig med att lära din dotter lappa sina bröders byxor istället. När hon är färdig kan du ju belöna henne för väl utfört upprätthållande av könsroller genom att mata henne med en Girlie.

/E

folk som inte kan det de jobbar med 2

Konstigt nog har det hänt igen. Folk jag jobbar med visar sig vara helt inkompetenta på datorer trots att de sitter framför en dagarna i ända.

Idag hände följande:
- E! Om jag vill att filen ska ligga på skrivbordet, är det bara att dra dit den då?
- Ja. Vill du att det ska vara en genväg eller att det ska bli en kopia av filen? frågar jag så vänligt jag kan medan jag dör lite inombords.
Jag möts av tystnad. Troligtvis har jag använt det i sammanhanget lite för svåra ordet genväg.
- Men om jag har den på skrivbordet och sparar, blir det sparat i filen på hårddisken också då? försöker kollegan.
- Är det en genväg så blir det det.
- Jamen gud vad bra!

/E

folk som talar om saker jag redan vet

Jag hatar när folk berättar saker för mig som jag berättat för dem 10 sekunder tidigare. Som om de inte registrerade att det var jag som sa det. Ett exempel:

Plats: Mitt jobb.
Situation: En av mina kollegor har problem med skrivaren, och vänder sig till mig.
- Varför står det "paper error"?
Jag blir irriterad redan då. Det står "paper error" dagligen när just den här personen eller folk från hans avdelning skriver ut. Anledningen är att programmet de skriver ut från har formatet "letter" inställt istället för A4. Vår skrivare skriver bara ut i A4. Det här borde han veta, eftersom både jag och andra talat om det för honom (och hans kollegor) flera gånger. Jag försöker förklara det för honom så pedagogiskt som möjligt.
- Jaha... okej! säger han och låtsas förstå.
I själva verket förstår han inte, vilket jag både hör och ser på honom. Han är den typen. För att han ska få ut sitt A4 krävs att man trycker in två knappar på skrivaren. Jag visar honom detta, vilket inte borde behövas eftersom såväl jag som andra har gjort det tidigare. På skrivardisplayen står att hans avdelningskollega Knuts utskrift är på gång, vilket jag talar om för honom genom att säga följande:
- Jaha, det är Knuts utskrift som kommer nu.
Han låtsas(?) inte höra, och efter 10 sekunder tittar han på displayen och säger:
- Jahaa ja, det måste vara Knuts utskrift som kommer nu.
Min hjärna kokar. Mannen tar sin utskrift och går tillbaka till sitt skrivbord.

När jag börjat lugna ner mig lunkar han tillbaka till skrivaren igen. Han står framför den och ser ut som ett frågetecken. Jag inser att han redan har glömt vilka två knappar man skulle trycka på.
- Oj, titta här..., säger han utan att skämmas. Det står "paper error" här. Det är för att Knuts dator är inställd på ett annat pappersformat...
Han upprepar alltså det jag sagt två minuter innan, och får det att låta som om HAN lär MIG något. Att det är helt ny information som kommer att kunna revolutionera alla utskrifter jag någonsin kommer att göra under resten av mitt liv.
- ... då måste man trycka här..., fortsätter han. Men vilka knappar var det man skulle trycka på nu igen?

/E

folk som tjänstereseknullar

Jag blir fruktansvärt irriterad på folk som åker iväg på tjänsteresor och konferenser och är otrogna. Att de dessutom skrattar åt det, talar öppet om det och tycker att det hur normalt som helst gör ju inte det hela bättre. Om ni inte vill knulla med era respektive längre så skilj er. Ska det vara så svårt?

/E

Gråter på låtsas det gör en krokodil. In case u didn't know that! Bitch.

För att spinna vidare lite på E’s inlägg så har jag några tillägg: "saker som stör mig när det kommer till allmänbildning och stavning". Allt bara för att jag precis läst en blogg som får mig att vilja sticka in huvudet i en gasugn och vrida på.

Efter punkt kommer mellanslag innan man fortsätter med nästa mening. [ m e l l a n s l ag ] Och ska man placera ut ett frågetecken, ett utropstecken eller något så simpelt som en punkt så ska det ske direkt efter ordet. Get it? Det här är rätt! Och det här är fel !

En av mina kollegor lider av dyslexi, det är okej. Han gör så gott han kan och bara för att han har dyslexi så betyder det inte att han använder det som en ursäkt till att inte ens försöka. Han säger att han försöker memorera ord så att han i framtiden ska ha en chans att stava orden i fråga rätt. Guld värt. Vad jag däremot hatar är folk som inte ens orkar försöka (dyslexi eller ej). Folk som kan lära sig men helt enkelt är för slöa för att göra det. De borde piskas med spikband!

Något som jag hatar ännu mer är folk som skriver med förkortningar och på slang. Här följer några smakprov på hur det kan se ut:

"va skaru gö ida?"
"it nå"
"ja e gla ida !"
(Sådana här människor älskar även att sätta utropstecknet på fel ställe.)
"hur e d me du ?"
(Vad menar du med "du", liksom? Jag var övertygad om att man sa dig.)

Det är jobbigt redan när trettonåringarna fuckar upp det skriftliga språket käpprätt åt helvete, men när trettioåringar gör samma sak så vill jag hänga mig. Det enda ord that comes into my mind är blåst. B L Å S T. Människor som inte kan skriva ordentligt är fan blåsta. Kan det vara så att de egentligen inte kan stava alls och använder sig av förkortningar och slang för att dölja det hela? Jag idiotförklarar och förlorar all respekt för dessa människor som skriver till mig i talspråk och med korkade förkortningar. De får mig att känna mig som en översmart nörd som skriver vettigt och läsbart. Vad jag undrar är, hur jobbigt är det egentligen att skriva ut ett helt ord?!

Ytterligare en sak som stör mig är folk som använder ord och/eller ordspråk de inte förstår. Det blir ju bara så fel, fel, fel om man inte begriper vad man förstår (som min svåger alltid sa – fullkomligt meningslös mening, men eftersom jag är medveten om reglerna så får jag bryta dem ibland). Vad jag menar är, att vet man inte vad ett ord betyder så skiter man i att använda det och tar ett annat istället, om man inte känner för att lära sig ordets betydelse innan användning, vill säga.

För ett tag sen hamnade jag på en blogg där en människa var ledsen. Vad han var ledsen över är i den här frågan inte relevant, men han lät oss läsare bli medvetna om att han grät... Och han inte bara grät, han grät krokodiltårar. Så vitt jag förstod var blogginnehavaren ledsen på riktigt. Och gråter man krokodiltårar, ja då är det vad jag har förstått inte äkta tårar. Men vad vet jag, jag kan ju ha blivit missundervisad i unga år...

...not! (ja, jag har sett för mycket Borat)

/S

folk som struntar i grundläggande allmänbildning

Jag blir sjukt irriterad på folk som inte kan stava eller skriva ihop ord. Hur svårt kan det vara? När det gäller särskrivningar skyller många på engelskan, och att det där faktiskt är tillåtet att just särskriva. Den teorin tror jag inte ett dugg på, eftersom jag fått för mig att personer som inte kan stava eller skriva ihop ord på svenska knappast är bättre på att skriva på engelska.

En snabbkurs:
En kort vokal ger två konsonanter efteråt. Om du inte kan stava eller skriva ihop ord som ska skrivas ihop utgår jag ifrån att du inte heller vet vad konsonanter och vokaler är. Därför: Vokaler är A, O, U, Å (så kallade "hårda" vokaler) och E, I, Y, Ä, Ö ("mjuka" vokaler). Konsonanter är de resterande bokstäverna. Till bokstäver räknas inte siffror (t.ex. 1, 5 och 8) eller skiljetecken som , (komma) eller . (punkt). Efter denna genomgång tar jag det igen: en kort vokal ger två konsonanter efteråt. Det innebär att din kvinnliga förälder stavas "mamma" och inte "mama", att årets varmaste årstid blir "sommar" och inte "somar" samt att högtiden då tomten kommer heter "jul" och inte "jull".

Men särskrivning då, vad gäller där? Det är ofta så enkelt som när man säger "två ord" tillsammans så kan man ge sig sjutton på att de också skrivs ihop. Exempel: Man säger inte "jul gran" med en paus mellan orden. Därför kan man vara duktigt säker på att det heter julgran. Samma sak gäller bl.a. skumtomte, kalvlever och brunöga.

Något du/ni skulle kunna göra om du/ni har det svårt med bokstäver, är att läsa lite böcker. Om man är normalbegåvad fastnar nämligen ordbilder i huvudet på en. När man har läst böcker (Kalle Anka och Min Häst räknas inte) blir det alltså lättare att stava, och man behöver inte längre tänka på regler och vokaler hit och dit. Stavningen kommer naturligt!

Jag vet, det låter underligt, men det är sant. Testa själv så får du se!

/E

folk som inte kan det de jobbar med

Jag blir sjukt irriterad när folk på min arbetsplats inte förstår hur de hanterar datorer. När man spenderar 8 timmar om dagen framför en dator borde någon form av grundläggande koll växa fram.

- Hur skriver man ut på A3?
- Kolla under "Utskriftsformat".
- Här står det A4... där kanske man ändrar!
Bra tänkt.

- Hur bränner man en skiva? Jag har aldrig gjort det.
- Sätt in en blank skiva. Om du har ett brännarprogram öppnas det.
- Men jag tror inte jag har någon brännare.
Är din dator inköpt efter 1997 har du nog det.

- Åh nej! Min dator bara stängde ner sig!
- Jaha.
- Jag har jobbat med ett dokument i en timme! Tur att jag sparade för 10 minuter sedan. Men herregud, datorn bara stängde ner sig! Det måste ju vara nåt fel. Har vi någon tekniker här? Hämta en tekniker!
För det första stänger även den bästa datorn av sig någon gång. Det hör till dess natur att stänga ner sig när man minst anar det. Det enda man kan ana är att den gör det när man har något opsparat. För det andra sparar man oftare än var 50:e minut. Detta vet alla som någon gång har utsatts för den föregående punkten.

Grundläggande saker man bör veta om datorer när man jobbar med dem 8 timmar om dagen:

• Vart på/av-knappen sitter.
• Hur man kopplar tangentbord, mus och liknande för att datorn ska fungera.
• Att man inte kan maila 40 mb stora filer hur som helst. Folk kan bli arga.

/E

Konsumhatet!

Jag hatar svindyra äckliga jäkla Konsum.
Vad jag hatar ännu mer är surfittorna som jobbar där.
Gamla jäkla surkärringar som inte fått sig ett rejält skjut på tid och evighet. De vet knappt hur man säger hej och definitiv inte hur man säger tack. Det bokstavligen talat stinker klimakteriekossa på flera meters håll. Alla hatar dem. Och då menar jag A-L-L-A som nånsin satt sin tå i just den butiken.

Vet de vad ögonkontakt innebär? Knappast.
Kan de se skillnaden på honungsmelon och cantaloupe? Never. Den ena är gul som honung typ och den andra är det inte. Har man jobbat på Konsum sen det var blåvitt och hette Domus så tycker jag fan att man ska kunna ett och annat. Hur svårt kan det vara liksom?

Jag satt själv bakom kassan på kooperationen under en period. Jag kunde fan både namn och PLU på allt från sötpotatis till exotiska frukter. OCH Jag hade både tid och lust att både säga hej och tack. Och jag höll fan inte på att dö av en kraftansträngning när jag lyfte på huvudet för att möta mina kunders blick för en sekund.

Man kan ju som tycka att surkonsum skulle ta och anställa lite nytt fräscht blod för att få fart på stället. För inse fakta, tre kilometersköer är inte acceptabelt oavsett om det är lunchrusning eller ej. Det går inte bara sakta, från stund till stund så är det som att hela stället har dött. Slow-motion är liksom bara förnamnet.

En dag var hon dock där - mitt "nya fräscha blod". För en sekund såg jag ljuset i slutet av tunneln ända tills jag insåg att hon garanterat var dotterdotter till en av dom anställda (ryktet säger att det är en stor familjefest på butiken i fråga och att bara släktingar anställs). Lika sur som sina föregångare. Lika sölig också. Okej, okej, det är inte alltid så enkelt i början. Men nu har hon varit där i en månad - minst. Och jag måste fortfarande deklarera frukterna jag köper. Men jag är ingen surkuk. Jag är bättre än så. Jag ler mitt charmanta leende och säger att det är en mango. Igen.

Och i helvete att man suckar åt sina kunder när de är inom hörhåll. Det sparar man till fikarasten - hur fittig man än är.

På tal om mango. Mango på Konsum.
Ena dagen kostar den 9, 90st. Acceptabelt.
Andra dagen är den uppe i 12,90. Funkar.
Tredje dagen är den på extrapris för en liten ynklig femma och man har lust att köpa ett helt lager i ren glädje.
Fjärde dagen har de chockhöjt den förbannade lilla frukten till femton spänn.
Det är fan bara på Konsum de gör så. Extrapris ena dagen och dyrare än guld andra bara för att tjäna ihop vad som gick förlorat när den var löjligt billig.

JAG HATAR KONSUM.
Och nej, jag tänker inte gå någon annanstans. Inte när jag jobbar. Konsum är närmast då. Fast vid närmare eftertanke så skulle jag nog tjäna både tid och pengar om jag kilade över till supermarket istället. Men det är inte vad det här handlar om. Det här handlar om att jag hatar Konsum. Bara det i centrum dvs.

Mer mango åt folket.

/S

jag hatar blogspot

Hur svårt ska det vara att få rubrikbilden där man vill ha den?!

/E