Visar inlägg med etikett surfittor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett surfittor. Visa alla inlägg

torsdag 26 april 2007

Hata är ett starkt ord, my ass!

Jag är en väldigt öppen människa och min käft knows no boundaries. Med andra ord säger jag allt som faller mig in at any time. Eftersom jag är en riktig känslomänniska så blir det en hel del meningar som börjar med ”jag hatar” eller ”jag älskar”.

Jag hatar att diska. Jag hatar att tvätta kläder. Jag hatar gubben som nästan cyklar på mig varenda morgon när jag är ute och rör på fläsket (en komplett idiot som inte vet hur man väjer undan med en cykel). Jag hatar surfittorna på Konsum. And so on.

Folk reagerar en hel del på att mina meningar kanske lite för ofta inleds med just ”jag hatar”. De flesta skrattar mest bara åt mig för att de känner mig så väl och tycker att jag är relativt underhållande med mitt något bittra och griniga humör. Jag äger dessutom kanske jordens kortaste stubin, vilket folk också kan tycka är ganska underhållande. Jag är nog verklighetens Lilla My från stund till stund. Men så finns det den lilla skaran som säger ”hata är ett starkt ord, tänk på det” eller liknande.

Guess what?! Jag hatar människor som säger så! Jag säger väl precis vad jag vill och jag ska banne mig kunna göra det utan att någon ska påminna mig om att hata är ett stark ord. Vad kan jag säga annat än att somliga tar saker alldeles för ordagrant. Om jag säger att jag hatar äpplen så betyder det väl inte att jag vill utrota vartenda äppelträd på hela klotet, bara att jag ogillar äpplen väldigt mycket. Och jag vet inte, men att säga ”jag ogillar starkt äpplen” är ju inte riktigt lika slagkraftigt som att säga ”jag hatar äpplen”. Nu tycker jag i och för sig om äpplen väldigt mycket, but hey, you get the point.

Nästa gång någon väljer att yttra meningen ”hata är ett starkt ord” i min närhet kommer jag definitiv att plocka fram köttyxan ur bakfickan och amputera bort en tå eller kanske två på den skyldige. På så vis kanske jag slipper höra en upprepning från just den personen igen. Man lär så länge man lever. Det ni!

/S

tisdag 27 mars 2007

Konsumhatet!

Jag hatar svindyra äckliga jäkla Konsum.
Vad jag hatar ännu mer är surfittorna som jobbar där.
Gamla jäkla surkärringar som inte fått sig ett rejält skjut på tid och evighet. De vet knappt hur man säger hej och definitiv inte hur man säger tack. Det bokstavligen talat stinker klimakteriekossa på flera meters håll. Alla hatar dem. Och då menar jag A-L-L-A som nånsin satt sin tå i just den butiken.

Vet de vad ögonkontakt innebär? Knappast.
Kan de se skillnaden på honungsmelon och cantaloupe? Never. Den ena är gul som honung typ och den andra är det inte. Har man jobbat på Konsum sen det var blåvitt och hette Domus så tycker jag fan att man ska kunna ett och annat. Hur svårt kan det vara liksom?

Jag satt själv bakom kassan på kooperationen under en period. Jag kunde fan både namn och PLU på allt från sötpotatis till exotiska frukter. OCH Jag hade både tid och lust att både säga hej och tack. Och jag höll fan inte på att dö av en kraftansträngning när jag lyfte på huvudet för att möta mina kunders blick för en sekund.

Man kan ju som tycka att surkonsum skulle ta och anställa lite nytt fräscht blod för att få fart på stället. För inse fakta, tre kilometersköer är inte acceptabelt oavsett om det är lunchrusning eller ej. Det går inte bara sakta, från stund till stund så är det som att hela stället har dött. Slow-motion är liksom bara förnamnet.

En dag var hon dock där - mitt "nya fräscha blod". För en sekund såg jag ljuset i slutet av tunneln ända tills jag insåg att hon garanterat var dotterdotter till en av dom anställda (ryktet säger att det är en stor familjefest på butiken i fråga och att bara släktingar anställs). Lika sur som sina föregångare. Lika sölig också. Okej, okej, det är inte alltid så enkelt i början. Men nu har hon varit där i en månad - minst. Och jag måste fortfarande deklarera frukterna jag köper. Men jag är ingen surkuk. Jag är bättre än så. Jag ler mitt charmanta leende och säger att det är en mango. Igen.

Och i helvete att man suckar åt sina kunder när de är inom hörhåll. Det sparar man till fikarasten - hur fittig man än är.

På tal om mango. Mango på Konsum.
Ena dagen kostar den 9, 90st. Acceptabelt.
Andra dagen är den uppe i 12,90. Funkar.
Tredje dagen är den på extrapris för en liten ynklig femma och man har lust att köpa ett helt lager i ren glädje.
Fjärde dagen har de chockhöjt den förbannade lilla frukten till femton spänn.
Det är fan bara på Konsum de gör så. Extrapris ena dagen och dyrare än guld andra bara för att tjäna ihop vad som gick förlorat när den var löjligt billig.

JAG HATAR KONSUM.
Och nej, jag tänker inte gå någon annanstans. Inte när jag jobbar. Konsum är närmast då. Fast vid närmare eftertanke så skulle jag nog tjäna både tid och pengar om jag kilade över till supermarket istället. Men det är inte vad det här handlar om. Det här handlar om att jag hatar Konsum. Bara det i centrum dvs.

Mer mango åt folket.

/S