Hata är ett starkt ord, my ass!

Jag är en väldigt öppen människa och min käft knows no boundaries. Med andra ord säger jag allt som faller mig in at any time. Eftersom jag är en riktig känslomänniska så blir det en hel del meningar som börjar med ”jag hatar” eller ”jag älskar”.

Jag hatar att diska. Jag hatar att tvätta kläder. Jag hatar gubben som nästan cyklar på mig varenda morgon när jag är ute och rör på fläsket (en komplett idiot som inte vet hur man väjer undan med en cykel). Jag hatar surfittorna på Konsum. And so on.

Folk reagerar en hel del på att mina meningar kanske lite för ofta inleds med just ”jag hatar”. De flesta skrattar mest bara åt mig för att de känner mig så väl och tycker att jag är relativt underhållande med mitt något bittra och griniga humör. Jag äger dessutom kanske jordens kortaste stubin, vilket folk också kan tycka är ganska underhållande. Jag är nog verklighetens Lilla My från stund till stund. Men så finns det den lilla skaran som säger ”hata är ett starkt ord, tänk på det” eller liknande.

Guess what?! Jag hatar människor som säger så! Jag säger väl precis vad jag vill och jag ska banne mig kunna göra det utan att någon ska påminna mig om att hata är ett stark ord. Vad kan jag säga annat än att somliga tar saker alldeles för ordagrant. Om jag säger att jag hatar äpplen så betyder det väl inte att jag vill utrota vartenda äppelträd på hela klotet, bara att jag ogillar äpplen väldigt mycket. Och jag vet inte, men att säga ”jag ogillar starkt äpplen” är ju inte riktigt lika slagkraftigt som att säga ”jag hatar äpplen”. Nu tycker jag i och för sig om äpplen väldigt mycket, but hey, you get the point.

Nästa gång någon väljer att yttra meningen ”hata är ett starkt ord” i min närhet kommer jag definitiv att plocka fram köttyxan ur bakfickan och amputera bort en tå eller kanske två på den skyldige. På så vis kanske jag slipper höra en upprepning från just den personen igen. Man lär så länge man lever. Det ni!

/S