folk som talar om saker jag redan vet

Jag hatar när folk berättar saker för mig som jag berättat för dem 10 sekunder tidigare. Som om de inte registrerade att det var jag som sa det. Ett exempel:

Plats: Mitt jobb.
Situation: En av mina kollegor har problem med skrivaren, och vänder sig till mig.
- Varför står det "paper error"?
Jag blir irriterad redan då. Det står "paper error" dagligen när just den här personen eller folk från hans avdelning skriver ut. Anledningen är att programmet de skriver ut från har formatet "letter" inställt istället för A4. Vår skrivare skriver bara ut i A4. Det här borde han veta, eftersom både jag och andra talat om det för honom (och hans kollegor) flera gånger. Jag försöker förklara det för honom så pedagogiskt som möjligt.
- Jaha... okej! säger han och låtsas förstå.
I själva verket förstår han inte, vilket jag både hör och ser på honom. Han är den typen. För att han ska få ut sitt A4 krävs att man trycker in två knappar på skrivaren. Jag visar honom detta, vilket inte borde behövas eftersom såväl jag som andra har gjort det tidigare. På skrivardisplayen står att hans avdelningskollega Knuts utskrift är på gång, vilket jag talar om för honom genom att säga följande:
- Jaha, det är Knuts utskrift som kommer nu.
Han låtsas(?) inte höra, och efter 10 sekunder tittar han på displayen och säger:
- Jahaa ja, det måste vara Knuts utskrift som kommer nu.
Min hjärna kokar. Mannen tar sin utskrift och går tillbaka till sitt skrivbord.

När jag börjat lugna ner mig lunkar han tillbaka till skrivaren igen. Han står framför den och ser ut som ett frågetecken. Jag inser att han redan har glömt vilka två knappar man skulle trycka på.
- Oj, titta här..., säger han utan att skämmas. Det står "paper error" här. Det är för att Knuts dator är inställd på ett annat pappersformat...
Han upprepar alltså det jag sagt två minuter innan, och får det att låta som om HAN lär MIG något. Att det är helt ny information som kommer att kunna revolutionera alla utskrifter jag någonsin kommer att göra under resten av mitt liv.
- ... då måste man trycka här..., fortsätter han. Men vilka knappar var det man skulle trycka på nu igen?

/E