folk som inte kan planera

Jag hatar folk som inte kan planera, särskilt när deras oförmåga till planering inte drabbar dem själva utan mig. Vad är det för fel på dem?

Klockan 16 igår fick jag ett brådskande jobb. Det skulle vara färdigt idag. Det hela var ganska omfattande, och man tycker ju att killen som lämnade mig jobbet i alla fall kunde ha försökt att underlätta det hela för mig genom att lämna ifrån sig fullständiga uppgifter. Det var trots allt han som ville ha jobbet färdigt idag, medan jag ger blanka fan i det. Dock verkar han inte ha något i huvudet förutom tits 'n' ass, så jag har fått sitta och gissa mig till hans skit hela dagen.

Snart blir det blodbad på det här kontoret, bara så ni vet.

/E

studenter som tar studenten

Sällan är jag så uppfylld av hat gentemot enskilda grupper av personer som jag är i början av juni. Jag hatar oväsen och därför hatar jag även studenter.

Jag hatar hur de sjunger "för vi har tagit studenten" när de är på krogen. Vi ser att ni har tagit studenten. Ni har mössorna på er. Normalbegåvade människor går inte runt med studentmössa om de inte tagit studenten tidigare samma dag.

Jag hatar hur de sjunger "fy fan vad vi är bra". Det är ingen särskilt stor prestation att ta studenten. Varenda jävla lodis som kan stava sitt namn kan göra det. Att hålla käften och inte störa andra är en större prestation än att ta studenten.

Jag hatar hur studenterna här går runt i studentmössor i en månad innan de tagit studenten. Studentmössan har man på sig under examensdagen, sen sätter man den på vinden.

De åker runt på lastbilsflak som en flock grisar på väg mot slakt. Sorgligt nog verkar de inte inse att den liknelsen är mer bokstavlig än man skulle kunna tro.

Imorgon kommer de vakna upp arbetslösa och bakfulla hemma hos sina föräldrar. Sug på den, ni.

/E

folk som talar med mig som om jag vore 5 år

Jag fick precis ett mail. En man vill att jag ska skicka honom en bild. Detta är alltså jobbrelaterat, inte något nasty.

I sitt mail talar han om för mig att "i den här branschen har vi tyvärr alltid korta bollar, så det vore fint om du kan ta i detta ganska omgående".

Som jag sagt tidigare hatar jag när folk vill att jag ska prioritera dem först när jag har andra saker att göra. För det andra: Vi arbetar i samma bransch, så kom inte till mig och snacka bollar. Jag är medveten om dina korta bollar. Det är inget du behöver tala om för mig, gubbjävel.

/E

Grottbjörnens folk möter Supernörden från framtiden!

Jag varnar er i förebyggande syfte, det här inlägget kommer mest troligt att bli toklångt. Bara så ni vet. But hey! Let's go!

E har nog mer eller mindre nämnt det här förut, men vissa människor borde verkligen inte få komma i närheten av datorer (eller också borde de bli tvingade att gå nån slags grundkurs i datorkunskap). Inte så länge jag är inom syn- och hörhåll i alla fall. Jag tenderar att vilja explodera när saker och ting blir för påfrestande för mitt stackars psyke.

Just nu går jag en utbildning och sitter dagarna i ända instängd i ett alldeles för trångt utrymme och trängs med nio stycken andra. Jag säger inte att jag är en komplett datanörd för det är jag verkligen inte. Men jag kan ett och annat. Basic stuff och lite utöver det. Det är mer än vad jag kan säga om somliga kurskamrater. Vissa verkar sannerligen tagna direkt ur Grottbjörnens Folk – kompletta med ”UGH! UGH!” och träpåk. Det skrämmer mig något när jag vet vad vi utbildar oss till och i vilken grad vi kommer använda burkarna (näsan tryckt mot skärmen fem dagar i veckan, 8 timmar om dagen.)

Det verkar ibland röra sig om IQ-fiskpinne i lokalen och jag vet uppriktig sagt inte vad jag ska mig till; returnera skiten till frysavdelningen på snorkonsum?, tillverka IQ-befriade fiskbullar och testa om det funkar bättre i kombo med datorerna eller helt enkelt slänga ut dem genom fönstret. ”Här mina vänner, kom ska ni få nåt vackert! Bilda kö nu är ni snälla. Alla får se!”

Redan under utbildningens första dag visste jag att något var mer eller mindre galet då kursdeltagaren på blodigt allvar frågar mig; ”Pssst, hur vinklar man skärmen på den här?” (vi har alla varsin laptop) Jag vet inte men du kan ju testa på samma sätt som när du för en halv minut sen faktiskt lyckades ÖPPNA skiten!

Jag har även fått höra den här; ”Åh nej!!! Vad hände?! HUR KOMMER JAG BORT???” *panik* Nej datorn exploderade inte och nej hon satt inte fastlimmade med superlim vid den när det inträffade. Ett bildspel öppnades när hon klickade på en länk... Jag vet inte riktigt, men har du testat ESCAPE?!

My God.

Idag sa våran utbildare, upprepade gånger; ”Om systemet låser sig så använder ni bara Esc”. Piece of kaka kan man tycka. Men alla verkade ha korv i öronen för tio sekunder efter att hon hade sagt det för kanske sjätte-sjunde gången så spred sig paniken i en av deltagnas ögon; ”Vad ska jag göra nu?! Systemet verkar ha låst sig?! Vad har jag nu gjort?!”

Jag kan även känna att viljan till att utvecklas är lite låg i lokalen. "Hähähä, orka anteckna lixom, det står ju ändå i häftet", säger snubben som två dagar innan inte ens kunde vinkla skärmen. Nivån är så låg, så låg. Samma snubbe hittade även facit till övningsuppgifterna som vi skulle göra för att, hör och höpna, _lära_ oss något! Det tyckte han var så intressant så han gick och hämtade en annan elefant. Och där satt de! Beavis & Butthead. Och roligt hade de! För de hade ju hittat facit! HÄHÄHÄ!

Jag säger då det. Jävla lattjolajbannivå på folket!

Det enda positiva är att de får mig att framstå som en supernörd. Jag känner mig inte bara smart, jag känner mig skitsmart!

/S

Folk som smörar för mig när jag behöver vara arg.

Ibland behöver man vara riktigt jävla tokförbannad och ibland behöver man skrika och gapa för att det ska kännas bättre och så småningom gå över.
Hur jäkla irriterande är det inte då när personen man är arg på börjar fjäska. Där har man gått och bestämt sig för att vara förbannad och agera ut sin ilska och så går det bara inte! Visst, är man bara tillräckligt dödligt förbannad så gör smöret en bara ännu mer förbannad. Men det blir fan så mycket svårare att låta som en ilsken hyena när man blir bemött på ett trevligt sätt. Speciellt när smöret känns äkta och inte bara som en massa löjligt fjäsk som personen i fråga drar till med för att undvika konflikten från hell.

Det har snart gått två veckor sen jag inte fick min lön. Med andra ord, den har fortfarande inte kommit in på kontot. Allt för att lönekontoret, ja ni vet, slarvade bort mina tider och mitt kontonummer, och mitt namn och Gud vet vad.
Så idag bestämde jag mig för att ta saken i egna händer eftersom min chef inte verkar ha tillräckligt mycket stake för att skälla ut dem efter noter.

I tio minuter satt jag i telefonkö (Jag. Hatar. Telefonköer.), något som inte alls eggade upp min ilska ännu mera. Nejdå. Jag var lugn som en filbunke. Not.
När jag väl fick prata med en levande människa så visade hon sig vara vansinnigt tillmötesgående och hur trevlig som helst. Det var helt enkelt omöjligt för mig att gorma. Det var nästan så att jag hoppades på att de skulle ha slarvat bort min lön igen bara så att jag skulle få agera ut. Men inte. Lönen var på gång. Hon önskade mig en trevlig dag och jag önskade henne detsamma.

Så nu sitter jag här med sjukt mycket ilska inom mig och vet inte riktigt vad jag ska göra av den! Jag har fått vänta på min lön i TVÅ VECKOR och jag har ingen att skrika på.
What to do? What to do?!

And so he did it again. Pissed me off!

Tack Chefen!

Dina l y s a n d e referenser gav mig ett heltids semestervikariat!
But still, har du något otalt med mig så tar du det med mig och inte med de som ringer och vill ha referenser. Har du några klagomål, eller är du inte nöjd så säger du för fan det åt mig så jag har en chans att bättra mig. Hur fan ska jag annars veta att jag inte gör bra ifrån mig?!

Med tanke på att kunderna avgudar mig, tackar mig vid namn och säger att de ska fråga efter mig nästa gång de kommer, mina kollegor älskar mig och att jag alltid sköter mitt jobb så ser jag inte var problemet ligger. Du är fan den lynnigaste chefen jag någonsin träffat i hela mitt liv. Du är lat och seg och dina prioriteringar är helt åt helvete. Du är en jäkla mes och jag förstår genast var ditt dåliga rykte kommer ifrån.

Att du gav mig urusla referenser var bara rakt igenom ondskefullt och jag förtjänade verkligen inte dem. Du högg verkligen kniven rakt i ryggen på mig eftersom du _aldrig_ sagt ett pip om att du inte är nöjd med mig. Snarare tvärtom, du har sagt att jag gör bra ifrån mig. Vem är det du ringer före alla andra när någon är sjuk? - mig. Vem är det som dyker upp? - jag. Om du gav mig dåliga referenser bara för att du vill ha kvar mig så är du verkligen störd i hela huvudet, speciellt eftersom du vet hur mycket jag vill ha och behöver ett heltidsschema. Jag hoppas verkligen att de andra timmisarna också får nya jobb, det vore förbannat roligt att se dig svettas till sommaren när alla vill gå på semester och du står där helt utan extrapersonal.

Må du brinna i helvetet!

/S

Ett stycke mango av guld, tack!

Hatet mot snordyra Konsum har utökats.
Ni som hänger med vet vad det handlar om - ni andra kan läsa här.
Förra veckan köpte jag mango i gross och parti, den underbara frukten gick ju loss på bara en tia styck. I går när det skulle inhandlas mango så kostade den 18,90. STYCK.
De har gjort det igen! Dvs. supersänkt priset för att sedan chockhöja det.
Och jag vet, jag vet, jag vet att det låter löjligt att gnälla om en sån skitsak. Men Konsum i centrum borde fan sprängas bort. Frukten är ju för i helvete inte gjord av guld!

En liten parentes är att det inte bara är mangon som är snordyr. Nejdå, en burk tonfisk i vatten går på tjugo kronor och femtio öre. Det borde fan gå gränser för vad mat egentligen får kosta.

Över och ut.

/S

Förbannade alkisar!

De tror fan de äger världen. Och de har noll känsla för respekt. Bara för att man ser ut som en jäkla terrorist och stinker som en spritfabrik så innebär det fan inte att man kan bete sig hur som helst eller att man får sin vilja igenom bara för att man blir förbannad.

E är den som menar att man kan framföra sin ilska och sitt hat utan svordomar men det kan jag fan inte idag. Jag vill bara skrika rakt ut hur mycket jag hatar alla förbannade alkisar. Om jag var en seriefigur i skrivande stund så skulle jag ha en stor fet pratbubbla ovanför mitt huvud och den skulle vara sprängfylld med svarta döskallar och andra typiska svordomssymboler. Jag kan inte ens formulera mig för att min ilska och mitt hat är så enormt.

Idag kom det in ett grymt grinigt alkispar som ville ha lite information av mig. Känslig information om man säger så. Information som jag inte, under några som helst omständigheter, får lämna ut utan legitimationskontroll. Alkistanten hade naturligtvis supit bort sitt leg så jag kunde helt enkelt inte ge henne informationen hon ville ha. Det här skulle i princip vilken annan människa som helst ha förstått men hon vägrade ge sig. Hon ville ringa till en vän (ledsen gumman men det här är inte Postkodmiljonären). Hon ville hämta någon från gatan som kunde legitimera henne men jag sa som det var – hon måste ha med sitt legitimation för att det ska bli nåt gjort. Men tror ni idiotkärringen fattade det?!

I minst tio minuter stod och hon och tjatade på mig. Hon var sur redan när hon kom in i butiken och för varje minut som gick så blev hon bara mer och mer ilsken. Jag upprepade mig minst hundratrettiosju jäkla gånger innan hennes sura alkiskompanjon slet med henne ut. Båda var arga som fan. Hade de inte vetat att det fanns en vakt i närheten så hade de förmodligen plockat fram pantflaskan med fulsprit och dängt den i skallen på mig.

Korkade jäkla alkisar. Jag hatar er. Ni gör fan ingen jäkla nytta. Skaffa ett liv och sluta försök skrämma skiten ur folk med eran vidriga attityd.

/S

folk som talar om saker jag redan vet

Jag hatar när folk berättar saker för mig som jag berättat för dem 10 sekunder tidigare. Som om de inte registrerade att det var jag som sa det. Ett exempel:

Plats: Mitt jobb.
Situation: En av mina kollegor har problem med skrivaren, och vänder sig till mig.
- Varför står det "paper error"?
Jag blir irriterad redan då. Det står "paper error" dagligen när just den här personen eller folk från hans avdelning skriver ut. Anledningen är att programmet de skriver ut från har formatet "letter" inställt istället för A4. Vår skrivare skriver bara ut i A4. Det här borde han veta, eftersom både jag och andra talat om det för honom (och hans kollegor) flera gånger. Jag försöker förklara det för honom så pedagogiskt som möjligt.
- Jaha... okej! säger han och låtsas förstå.
I själva verket förstår han inte, vilket jag både hör och ser på honom. Han är den typen. För att han ska få ut sitt A4 krävs att man trycker in två knappar på skrivaren. Jag visar honom detta, vilket inte borde behövas eftersom såväl jag som andra har gjort det tidigare. På skrivardisplayen står att hans avdelningskollega Knuts utskrift är på gång, vilket jag talar om för honom genom att säga följande:
- Jaha, det är Knuts utskrift som kommer nu.
Han låtsas(?) inte höra, och efter 10 sekunder tittar han på displayen och säger:
- Jahaa ja, det måste vara Knuts utskrift som kommer nu.
Min hjärna kokar. Mannen tar sin utskrift och går tillbaka till sitt skrivbord.

När jag börjat lugna ner mig lunkar han tillbaka till skrivaren igen. Han står framför den och ser ut som ett frågetecken. Jag inser att han redan har glömt vilka två knappar man skulle trycka på.
- Oj, titta här..., säger han utan att skämmas. Det står "paper error" här. Det är för att Knuts dator är inställd på ett annat pappersformat...
Han upprepar alltså det jag sagt två minuter innan, och får det att låta som om HAN lär MIG något. Att det är helt ny information som kommer att kunna revolutionera alla utskrifter jag någonsin kommer att göra under resten av mitt liv.
- ... då måste man trycka här..., fortsätter han. Men vilka knappar var det man skulle trycka på nu igen?

/E