min förre chef, del 4

Det här inlägget skrivs av tre anledningar;
1. Jag hatar min före detta chef.
2. Jag hatar överkamningar och andra sätt att försöka dölja en flint.
3. Jag hatar när folk krisar och försöker klä sig på ett sätt som varken passar deras ålder eller personlighet.

Min före detta chef var kring 35 år gammal. Jag träffade honom några år innan jag började jobba på företaget. Då var han klädd som en bankir. Struken skjorta och normala byxor. När jag började arbeta på hans företag hade dock ålderskrisen hunnit slå till.

Det första jag möttes av när jag klev in i fikarummet på min första dag var en flint omgiven av för långt och för tunt hår. Under fjunen fanns min chef. Han var iklädd streetkläder. När han vände sig mot mig såg jag att han odlat bockskägg av Backstreet Boys-typen. Jag kvävde, med nöd och näppe, ett hånskratt och hälsade på honom som om han vore en normal människa.

Från att ha gått omkring i någon slags kostym försökte han föryngra sig genom att köpa nya sneakers och dra på sig Cheap Mondays. Visst, det kan passa en 35-åring. Dock inte en som ser ut som en blandning mellan Screech från Pang i Plugget, en hårig pung (en kollega påpekade för mig att hans bockskäggshaka liknade den hängigaste delen av det manliga könsorganet) och den mörke solglasögonkillen från Backstreet Boys.

Föryngringen genomgick olika faser. En sommardag såg jag honom med nyblonderade slingor och hår slickat mot huvudet. Han hade börjat använda plattång. Jag vet inte vad det var med honom, men någonstans vägrade han inse att man inte kan dölja en flint genom att försöka avleda uppmärksamheten från den genom crazy hår. Det är som att försöka dölja en elefant genom att klä den i en rosa fjäderboa. Det är fortfarande alldeles uppenbart att det finns en elefant under boan.

Mitt råd till honom:

• Raka av dig håret, alternativt skaffa en hatt som du inte under några omständigheter alls avlägsnar från ditt huvud.
• Gå tillbaka till skjort- och kostymfasen. Du lurar ingen. Inte ens en blind och döv 98-åring skulle ta dig för en hiphop-älskande skatare.
• Ta bort skägget. Ingen passar i bockskägg, och särskilt din haka gynnas inte av att vara hårig.

/E

min förre chef, del 3

Min föredetta chef hade svårt att hålla ögonen i styr. Det spelade ingen roll om unga tjejer var klädda i polotröja eller täckjacka, ögonen sökte sig automatiskt till bystpartiet. Det kanske var resultatet av ett strikt religiöst leverne som tog ut sin rätt. Undrar hur han skulle bli om han fick alzheimers. Skulle antagligen få spontanutlösning och skrika "kuken i fittan!" så fort ett ungt vårdbiträde kom i hans väg. Det är i alla fall den erfarenhet jag har av hårt hållna religiösa fanatiker när demensen kommer.

/E

min förre chef, del 2

Min föredetta chef äger det någorlunda lilla företaget jag jobbade på. Där fanns en tjänstebil. Dock var det ingen annan än chefen själv som fick använda sig av den utan att ha anmält sig flera dagar tidigare.

En gång skulle jag åka till ett möte ungefär en mil från jobbet. Chefen skulle samtidigt ha ett lunchmöte 10 minuters gånväg (knappt 5 minuter med cykel). Trots att jag bett om att få låna bilen flera dagar tidigare, blev han nu ytterst tveksam när det väl var dags för mötet. Han kunde alltså inte tänka sig att gå 10 minuter. Jag skulle inte bli förvånad om han helt seriöst funderade på att låta mig gå den där milen istället. Det hela slutade med att han lånade en annan anställds bil för att slippa röra på fläsket i onödan.

Ett tag efter att jag slutade på företaget skickade han ut ett meddelande till samtliga anställda på företaget där han förklarade hur företagsbilen skulle användas:

• Han såg bilen som sin privata löneförmån, eftersom det var han som underhöll den (tvättning, tankning, besiktning). Klart som fan att det var hans uppgift att sköta detta. Han använde den istället för sin egen bil för att ta sig till och från jobbet. Alltså spenderade han mest tid i och med fordonet. Det var dessutom hans företag.
• Om någon annan ville ha bilen var den personen tvungen att fråga om den några dagar i förväg, så att chefen skulle kunna planera hur han skulle ta sig till och från jobbet.
• Han såg helst att de andra anställda ställde upp med sina bilar, så i första hand kunde man fråga någon av dem. Han meddelade även att hans ärenden alltid gick först.
  

Att han förväntar sig att anställda ska ställa upp med sina privata bilar är galet. Det var hans företag, och jag förstår om han brann för att få det att fungera. Samtidigt förutsatte han att de anställda skulle gå över eld och vatten för hans företag. Jag har svårt att tro att företaget kommer att finnas kvar om 5 år. Jag väntar med spänning.

/E

min förre chef, del 1

Jag hatar min förredetta chef. Kanske inget ovanligt, men vafan. När jag fick fast anställning på företaget jag jobbade på tidigare, fick jag även lägre lön. Något som kanske inte är helt vanligt. Det brukar ju vara tvärtom.

Informationen om detta fick jag i min lönespecifikation, efter att ha sett att lönen såg misstänkt låg ut räknat utifrån hur mycket jag jobbat. Chefen påstod att det var fullt normalt att få lägre lön när man gick från timbaserad lön till månadslön. Han måste även ha tyckt att det var fullt normalt att inte meddela den anställde om detta, eftersom han lät mig veta detta genom lönespecen.

Tack, chefen!

/E

Folk som smörar för mig när jag behöver vara arg.

Ibland behöver man vara riktigt jävla tokförbannad och ibland behöver man skrika och gapa för att det ska kännas bättre och så småningom gå över.
Hur jäkla irriterande är det inte då när personen man är arg på börjar fjäska. Där har man gått och bestämt sig för att vara förbannad och agera ut sin ilska och så går det bara inte! Visst, är man bara tillräckligt dödligt förbannad så gör smöret en bara ännu mer förbannad. Men det blir fan så mycket svårare att låta som en ilsken hyena när man blir bemött på ett trevligt sätt. Speciellt när smöret känns äkta och inte bara som en massa löjligt fjäsk som personen i fråga drar till med för att undvika konflikten från hell.

Det har snart gått två veckor sen jag inte fick min lön. Med andra ord, den har fortfarande inte kommit in på kontot. Allt för att lönekontoret, ja ni vet, slarvade bort mina tider och mitt kontonummer, och mitt namn och Gud vet vad.
Så idag bestämde jag mig för att ta saken i egna händer eftersom min chef inte verkar ha tillräckligt mycket stake för att skälla ut dem efter noter.

I tio minuter satt jag i telefonkö (Jag. Hatar. Telefonköer.), något som inte alls eggade upp min ilska ännu mera. Nejdå. Jag var lugn som en filbunke. Not.
När jag väl fick prata med en levande människa så visade hon sig vara vansinnigt tillmötesgående och hur trevlig som helst. Det var helt enkelt omöjligt för mig att gorma. Det var nästan så att jag hoppades på att de skulle ha slarvat bort min lön igen bara så att jag skulle få agera ut. Men inte. Lönen var på gång. Hon önskade mig en trevlig dag och jag önskade henne detsamma.

Så nu sitter jag här med sjukt mycket ilska inom mig och vet inte riktigt vad jag ska göra av den! Jag har fått vänta på min lön i TVÅ VECKOR och jag har ingen att skrika på.
What to do? What to do?!

And so he did it again. Pissed me off!

Tack Chefen!

Dina l y s a n d e referenser gav mig ett heltids semestervikariat!
But still, har du något otalt med mig så tar du det med mig och inte med de som ringer och vill ha referenser. Har du några klagomål, eller är du inte nöjd så säger du för fan det åt mig så jag har en chans att bättra mig. Hur fan ska jag annars veta att jag inte gör bra ifrån mig?!

Med tanke på att kunderna avgudar mig, tackar mig vid namn och säger att de ska fråga efter mig nästa gång de kommer, mina kollegor älskar mig och att jag alltid sköter mitt jobb så ser jag inte var problemet ligger. Du är fan den lynnigaste chefen jag någonsin träffat i hela mitt liv. Du är lat och seg och dina prioriteringar är helt åt helvete. Du är en jäkla mes och jag förstår genast var ditt dåliga rykte kommer ifrån.

Att du gav mig urusla referenser var bara rakt igenom ondskefullt och jag förtjänade verkligen inte dem. Du högg verkligen kniven rakt i ryggen på mig eftersom du _aldrig_ sagt ett pip om att du inte är nöjd med mig. Snarare tvärtom, du har sagt att jag gör bra ifrån mig. Vem är det du ringer före alla andra när någon är sjuk? - mig. Vem är det som dyker upp? - jag. Om du gav mig dåliga referenser bara för att du vill ha kvar mig så är du verkligen störd i hela huvudet, speciellt eftersom du vet hur mycket jag vill ha och behöver ett heltidsschema. Jag hoppas verkligen att de andra timmisarna också får nya jobb, det vore förbannat roligt att se dig svettas till sommaren när alla vill gå på semester och du står där helt utan extrapersonal.

Må du brinna i helvetet!

/S