min förre chef, del 2

Min föredetta chef äger det någorlunda lilla företaget jag jobbade på. Där fanns en tjänstebil. Dock var det ingen annan än chefen själv som fick använda sig av den utan att ha anmält sig flera dagar tidigare.

En gång skulle jag åka till ett möte ungefär en mil från jobbet. Chefen skulle samtidigt ha ett lunchmöte 10 minuters gånväg (knappt 5 minuter med cykel). Trots att jag bett om att få låna bilen flera dagar tidigare, blev han nu ytterst tveksam när det väl var dags för mötet. Han kunde alltså inte tänka sig att gå 10 minuter. Jag skulle inte bli förvånad om han helt seriöst funderade på att låta mig gå den där milen istället. Det hela slutade med att han lånade en annan anställds bil för att slippa röra på fläsket i onödan.

Ett tag efter att jag slutade på företaget skickade han ut ett meddelande till samtliga anställda på företaget där han förklarade hur företagsbilen skulle användas:

• Han såg bilen som sin privata löneförmån, eftersom det var han som underhöll den (tvättning, tankning, besiktning). Klart som fan att det var hans uppgift att sköta detta. Han använde den istället för sin egen bil för att ta sig till och från jobbet. Alltså spenderade han mest tid i och med fordonet. Det var dessutom hans företag.
• Om någon annan ville ha bilen var den personen tvungen att fråga om den några dagar i förväg, så att chefen skulle kunna planera hur han skulle ta sig till och från jobbet.
• Han såg helst att de andra anställda ställde upp med sina bilar, så i första hand kunde man fråga någon av dem. Han meddelade även att hans ärenden alltid gick först.
  

Att han förväntar sig att anställda ska ställa upp med sina privata bilar är galet. Det var hans företag, och jag förstår om han brann för att få det att fungera. Samtidigt förutsatte han att de anställda skulle gå över eld och vatten för hans företag. Jag har svårt att tro att företaget kommer att finnas kvar om 5 år. Jag väntar med spänning.

/E