Grottbjörnens folk möter Supernörden från framtiden!

Jag varnar er i förebyggande syfte, det här inlägget kommer mest troligt att bli toklångt. Bara så ni vet. But hey! Let's go!

E har nog mer eller mindre nämnt det här förut, men vissa människor borde verkligen inte få komma i närheten av datorer (eller också borde de bli tvingade att gå nån slags grundkurs i datorkunskap). Inte så länge jag är inom syn- och hörhåll i alla fall. Jag tenderar att vilja explodera när saker och ting blir för påfrestande för mitt stackars psyke.

Just nu går jag en utbildning och sitter dagarna i ända instängd i ett alldeles för trångt utrymme och trängs med nio stycken andra. Jag säger inte att jag är en komplett datanörd för det är jag verkligen inte. Men jag kan ett och annat. Basic stuff och lite utöver det. Det är mer än vad jag kan säga om somliga kurskamrater. Vissa verkar sannerligen tagna direkt ur Grottbjörnens Folk – kompletta med ”UGH! UGH!” och träpåk. Det skrämmer mig något när jag vet vad vi utbildar oss till och i vilken grad vi kommer använda burkarna (näsan tryckt mot skärmen fem dagar i veckan, 8 timmar om dagen.)

Det verkar ibland röra sig om IQ-fiskpinne i lokalen och jag vet uppriktig sagt inte vad jag ska mig till; returnera skiten till frysavdelningen på snorkonsum?, tillverka IQ-befriade fiskbullar och testa om det funkar bättre i kombo med datorerna eller helt enkelt slänga ut dem genom fönstret. ”Här mina vänner, kom ska ni få nåt vackert! Bilda kö nu är ni snälla. Alla får se!”

Redan under utbildningens första dag visste jag att något var mer eller mindre galet då kursdeltagaren på blodigt allvar frågar mig; ”Pssst, hur vinklar man skärmen på den här?” (vi har alla varsin laptop) Jag vet inte men du kan ju testa på samma sätt som när du för en halv minut sen faktiskt lyckades ÖPPNA skiten!

Jag har även fått höra den här; ”Åh nej!!! Vad hände?! HUR KOMMER JAG BORT???” *panik* Nej datorn exploderade inte och nej hon satt inte fastlimmade med superlim vid den när det inträffade. Ett bildspel öppnades när hon klickade på en länk... Jag vet inte riktigt, men har du testat ESCAPE?!

My God.

Idag sa våran utbildare, upprepade gånger; ”Om systemet låser sig så använder ni bara Esc”. Piece of kaka kan man tycka. Men alla verkade ha korv i öronen för tio sekunder efter att hon hade sagt det för kanske sjätte-sjunde gången så spred sig paniken i en av deltagnas ögon; ”Vad ska jag göra nu?! Systemet verkar ha låst sig?! Vad har jag nu gjort?!”

Jag kan även känna att viljan till att utvecklas är lite låg i lokalen. "Hähähä, orka anteckna lixom, det står ju ändå i häftet", säger snubben som två dagar innan inte ens kunde vinkla skärmen. Nivån är så låg, så låg. Samma snubbe hittade även facit till övningsuppgifterna som vi skulle göra för att, hör och höpna, _lära_ oss något! Det tyckte han var så intressant så han gick och hämtade en annan elefant. Och där satt de! Beavis & Butthead. Och roligt hade de! För de hade ju hittat facit! HÄHÄHÄ!

Jag säger då det. Jävla lattjolajbannivå på folket!

Det enda positiva är att de får mig att framstå som en supernörd. Jag känner mig inte bara smart, jag känner mig skitsmart!

/S

folk som tror att jag finns för att serva dem, del 2

Det slutar aldrig. Av någon anledning har vissa fått för sig att jag bara existerar för att serva dem. Hela min fredag gick åt till att göra ett akutjobb. Det finns flera anledningar till att jag inte hoppade jämfota av glädje under den dagen:

• En stor jobbhög väntade. Den blev dock liggande eftersom akutjobbet tog i princip hela dagen.
• Jag hatar folk som inte kan planera, och vars usla förmåga att förutse sitt eget jobb drabbar mig sju resor värre än dem själva.
• Om jobbet hade varit planerat bättre av personen som lämnade det, hade det kunnat göras på några timmar.

Alltså:
Om idioten som gav mig jobbet hade kunnat ge mig ordentliga anteckningar och skisser på vad jag skulle göra, så hade jag sluppit gissa mig till vad han menade. Om han dessutom skrivit med latinska bokstäver och inte kyrilliska kråkfötter så hade det underlättat det hela ytterligare.

Jag förstår ärligt talat inte vad det är för fel på folk. Han hade lika gärna kunnat ge mig en bajskorv och be mig tolka den i text och diagram. Ungefär så tydlig var han i sina uppgifter.

Ett av dokumenten han lämnade över till mig hade han skrivit ut. Det innehöll hundratals siffror, som jag antar att han ville att jag skulle skriva av. Det hade ju underlättat både för honom och mig om han helt enkelt kunnat skicka över den digitala filen, men så långt tänkte han ju uppenbarligen inte själv. När jag sedan bad honom om den digitala filen suckade han bajsnödigt som om det vore jättejobbigt för honom att skicka över ett mail.

Jag fick varken lunch- eller fikarast och var bitter för det. Min enda glädje var att ju längre det tog för mig att få iväg dokumentet till leverantören, desto längre fick idioten till kollega sitta på kontoret under fredagkvällen och vänta på leveransen. Hoppas att leverantörernas maskiner gick sönder och att det tog riktigt jävla lång tid innan de kunde lagas.

/E

folk som inte förstår mitt sinnesläge

Jag utgår från att de flesta som läser den här bloggen förstår ironi och sarkasm och att de även inser att en stor del av inläggen i den här bloggen innehåller en stor del av den varan.

Dock finns det ju självklart undantag. Ett inlägg jag skrev om en känd svensk musiker fick följande kommentar från anonym:

"hur jävla puckad är du , man önskar inte att någon ska dö då kan jag önska att du blir överkörd av en lastbil, så funkar du!!!!!!!!1"

Ju fler gånger jag läser det och skrattar hysteriskt åt det, desto mer hoppas jag att det är någon form av dubbelironi. In my face!

Om det inte är dubbelironi beundrar jag Alex Schulman ännu mer, då han fått tusentals kommentarer av samma kaliber utan att ha dött i våldsamma skrattplågor.

Anonym, jag älskar dig för att du får mig på så gott humör.

/E

min förre chef, del 1

Jag hatar min förredetta chef. Kanske inget ovanligt, men vafan. När jag fick fast anställning på företaget jag jobbade på tidigare, fick jag även lägre lön. Något som kanske inte är helt vanligt. Det brukar ju vara tvärtom.

Informationen om detta fick jag i min lönespecifikation, efter att ha sett att lönen såg misstänkt låg ut räknat utifrån hur mycket jag jobbat. Chefen påstod att det var fullt normalt att få lägre lön när man gick från timbaserad lön till månadslön. Han måste även ha tyckt att det var fullt normalt att inte meddela den anställde om detta, eftersom han lät mig veta detta genom lönespecen.

Tack, chefen!

/E

Bombhot!

Om ni läser i kvällsposten att ett visst lönekontor blivit sprängt i luften...
Då vet ni. Ja, då vet ni att det är jag som varit i farten.
It's been one week sen löningsdagen. Har jag fått några pengar? Njetski.
And why is that? Jo, för att mitt satans jäkla lönekontor slarvat bort mina tider. Fan så less jag blir. Att slarva bort någons tider är ungefär som att leka med liv. Fy fan!
Som plåster på såren borde jag få några tusenlappar extra. Kommer det att inträffa? Säkert. I mina vildaste drömmar.

Gud förbannat!

/S

Otacksamma idioter.

Jag hjälper gärna till. Det är sån jag är som människa. Om någon ber om min hjälp så ställer jag upp. Svårare än så är det inte. Man är polare av en massa olika anledningar men dels för att finnas där och ställa upp i den mån man kan, vill och känner att man orkar.

Om jag gör något snällt för en annan människa, friend or foe, förväntar jag mig inte direkt lyxiga presenter, blommor och choklad i gengäld. Men ett litet tack skulle däremot sitta på sin plats. Ett tack och lite uppskattning. How hard can it possible be?! Jag bjuder trots allt på mig själv och mina egenskaper för att gå den andra till mötes. Jag har alltid trott och tänkt att, om jag gör nåt snällt för en annan människa så kanske någon finns där för mig när jag behöver det. Ge något gott och få något gott i gengäld - och med gott menar jag inte lyxmiddag eller konfektyr. Ni som har sett My name is Earl vet vad jag snackar om - karma.

Oavsett om det är en pizza jag bjuder på eller en tjänst jag gör för att någon bett mig så förtjänar jag faktiskt ett tack. Jag hade lika gärna kunnat låta bli men jag gjorde det för att vara snäll. Vad jag har insett är att folk praktiskt taget SUGER på att säga tack.

Jag minns en gång när jag gick på gymnasiet (seems like a hundred years ago), jag hade problem med något och min lärare hjälpte mig så gott han bara kunde. När vi något senare hade löst problemet och han visat mig några knep så, hör och häpna, tackade jag honom. Visst han skötte sitt jobb - gjorde vad han var där för att göra och fick betalt för det. Men nog fan förtjänade han ett tack alltid. Jag uppskattade hans hjälp och utan honom hade jag inte lärt mig. Bredvid oss sitter en av mina klasskamrater och kläcker ur sig; "S, du ska då alltid vara så förbannat fjäskig!". Fjäskig? Fjäskig?! Sen när blev det fjäskigt att säga tack?! Min lärare tog mig genast i försvar "Du, det är viss skillnad på att vara fjäskig och vara artig och tacksam!" Och då förstod jag att mitt lilla tack var vad som behövdes för att han skulle känna sig lite extra uppskattad. Jag har alltid varit väluppfostrad men sen den gången har jag varit extra noga med att inte glömma bort det där lilla, lilla ordet. Nåväl, det var bara en liten parentes...

På senaste har jag insett att jag bara har att göra med otacksamma idioter. Mina tjänster och min välvilja är fan inte värd ett skit. Det enda man får är tillfälligt fjäsk och vänlighet som är över i samma veva som man blivit utnyttjad färdigt. Och när man själv ber om något, ja då är det fan omöjligt att få någon hjälp. Det enda man möts av är tunga suckar. Jag ska fan sluta ställa upp. Ni kan ju återkomma med att be om min hjälp till det att ni skolat er i vett och etikett. Alla jäkla otacksamma surkukar och surfittor borde fan brännas på bål! Vid närmare eftertanke kanske jag borde dra en liten infestering redan ikväll. Det är ju trots allt Valborg. Det finns m.a.o lämpliga brasor i varenda stadsdel.

Screw you guys, I'm going home!

/S

ps. tack för ordet.

Idioterna vid bagagebandet!

Jag är verkligen skitless på att samma sak alltid händer när jag väntar in min väska vid bagagebandet. Oavsett var i världen jag befinner mig så beter sig folket vid bagagebandet på exakt samma sätt. Ett sätt som får mig att vilja gå lös med en motorsåg och cyklop (för att undvika blodsplatter i ögonen) - blodig bärsärkargång bland resenärerna som flög med samma plan som mig.

Jag ställer mig alltid en bit från bandet för att få god översikt på skiten. Om alla gjorde samma sak som mig så skulle alla också se bandet. Men icke. Helt plötsligt så är sikten totalt skymd av någon som tyckte sig vara viktigare än mig. En armbåge i revbenet, en hård knuff och inte en tillstymmelse till ursäkt. Hallå ditt as, jag är inte tre meter lång, hur fan tror du att jag ska se när du kommer med ditt kostymarsle och parkerar det mitt framför näsan på mig?! Eller du, Farmor Agda 67, bara för att du har en käpp och är nära döden så innebär det för i helvete inte att din väska är viktigare än min!

Fan så less jag blir! Förgrymmade idioter! Jag hatar er, ska det vara så jäkla svårt att bete sig som folk när man väntar på sin väska?! Det bör tilläggas att det oftast är de som är lite äldre som kämpar för sitt liv för att slicka bagagebandet. Om alla bara backade 10-20 steg från bandet så skulle de flesta kunna se, speciellt om man lät de som är lite kortare stå längst fram. Men inte det inte. Folk som flyger borde få ta lektioner i hur man beter sig på en flygplats. Nästa gång jag flyger ska jag banne mig ha ett baseballträ, modell stenhård, i handbagaget så jag kan drämma det rak över knäskålarna på nästa människa som tränger sig framför mig vid bagagebandet. Ner på knä för mig sucker! Jag har också rätt att se!

/S

folk som röker

Jag hatar cigaretter. Always have, always will. Den senaste veckan har jag märkt att rökarna har börjat tina fram. Vet inte om jag tänkt på det tidigare, eller om det är signifikant för just den här staden, men det känns som om rökningen har tiodubblats i och med vårvädrets frammarsch.

Jag hatar rökare extra mycket de dagar jag har huvudvärk, eftersom den blir värre av rökstanken. Hur kan man gå runt och frivilligt lukta värre än en pappersfabrik? På min förra arbetsplats hade vi en leverantör som alltid tog sig ett bloss i bilen innan han kom in på kontoret. Hur visste jag detta? Jo, hela huset fullkomligt stank gammal surfimp så fort han visade sig. Synd på en så trevlig gammal man.

Jag har aldrig rökt, och gjorde det således inte heller under högstadietiden, då rökning fortfarande var coolt. Hur kan man i sin vildaste fantasi tycka/tro att ens liv blir så jävla mycket häftigare bara för att man börjar dra i sig rök? Visst, när man är 14 kanske det inte är så lätt att stå emot grupptrycket. Men när man är 20 år och vuxen borde man ha tillräckligt mycket förstånd för att inte börja röka. Vad är det för idioter som börjar dra ner gifter i halsen efter att de tagit studenten och blivit myndiga? Knappast laglydiga människor som väntat till 18-årsdagen för att få köpa cigaretter lagligt. Det måste ju snarare röra sig om idioter med så pass låg självkänsla för att frivilligt begå ett långsamt självmord bara för att passa in.

Det är intressant att rökare tycker att de ska få extra raster för att kunna suga i sig sina cigaretter också. Som om arbetsgivaren skulle ge dem betalt för att ta död på sig själva och sen komma in tillräckligt stinkande för att skrämma iväg allt vad trivsel eller kunder heter. Som man bäddar får man ligga, as they say.

Av ren ondska hånskrattade jag alla rökande idioter i ansiktet när rökförbudet i allmäna lokaler trädde i kraft. Om man är så jävla dum att man drar i sig gift som får en att stinka och dessutom döda personer i ens närhet, ja då kanske det inte är så konstigt att man inte får vistas inomhus för att få sprida sin skit.

Rökning är egoism på högsta nivå, och det är fan rätt åt er att priserna på cigaretter höjs och att ni får frysa lite. Gnäll ni på att det är kallt att stå ute och röka, men om ni inte hade rökt hade ni åtminstone haft tillräckligt fungerande blodcirkulation för att få hjärnan att förstå att allt är ert eget fel.

Suckers.

/E