Grottbjörnens folk möter Supernörden från framtiden!

Jag varnar er i förebyggande syfte, det här inlägget kommer mest troligt att bli toklångt. Bara så ni vet. But hey! Let's go!

E har nog mer eller mindre nämnt det här förut, men vissa människor borde verkligen inte få komma i närheten av datorer (eller också borde de bli tvingade att gå nån slags grundkurs i datorkunskap). Inte så länge jag är inom syn- och hörhåll i alla fall. Jag tenderar att vilja explodera när saker och ting blir för påfrestande för mitt stackars psyke.

Just nu går jag en utbildning och sitter dagarna i ända instängd i ett alldeles för trångt utrymme och trängs med nio stycken andra. Jag säger inte att jag är en komplett datanörd för det är jag verkligen inte. Men jag kan ett och annat. Basic stuff och lite utöver det. Det är mer än vad jag kan säga om somliga kurskamrater. Vissa verkar sannerligen tagna direkt ur Grottbjörnens Folk – kompletta med ”UGH! UGH!” och träpåk. Det skrämmer mig något när jag vet vad vi utbildar oss till och i vilken grad vi kommer använda burkarna (näsan tryckt mot skärmen fem dagar i veckan, 8 timmar om dagen.)

Det verkar ibland röra sig om IQ-fiskpinne i lokalen och jag vet uppriktig sagt inte vad jag ska mig till; returnera skiten till frysavdelningen på snorkonsum?, tillverka IQ-befriade fiskbullar och testa om det funkar bättre i kombo med datorerna eller helt enkelt slänga ut dem genom fönstret. ”Här mina vänner, kom ska ni få nåt vackert! Bilda kö nu är ni snälla. Alla får se!”

Redan under utbildningens första dag visste jag att något var mer eller mindre galet då kursdeltagaren på blodigt allvar frågar mig; ”Pssst, hur vinklar man skärmen på den här?” (vi har alla varsin laptop) Jag vet inte men du kan ju testa på samma sätt som när du för en halv minut sen faktiskt lyckades ÖPPNA skiten!

Jag har även fått höra den här; ”Åh nej!!! Vad hände?! HUR KOMMER JAG BORT???” *panik* Nej datorn exploderade inte och nej hon satt inte fastlimmade med superlim vid den när det inträffade. Ett bildspel öppnades när hon klickade på en länk... Jag vet inte riktigt, men har du testat ESCAPE?!

My God.

Idag sa våran utbildare, upprepade gånger; ”Om systemet låser sig så använder ni bara Esc”. Piece of kaka kan man tycka. Men alla verkade ha korv i öronen för tio sekunder efter att hon hade sagt det för kanske sjätte-sjunde gången så spred sig paniken i en av deltagnas ögon; ”Vad ska jag göra nu?! Systemet verkar ha låst sig?! Vad har jag nu gjort?!”

Jag kan även känna att viljan till att utvecklas är lite låg i lokalen. "Hähähä, orka anteckna lixom, det står ju ändå i häftet", säger snubben som två dagar innan inte ens kunde vinkla skärmen. Nivån är så låg, så låg. Samma snubbe hittade även facit till övningsuppgifterna som vi skulle göra för att, hör och höpna, _lära_ oss något! Det tyckte han var så intressant så han gick och hämtade en annan elefant. Och där satt de! Beavis & Butthead. Och roligt hade de! För de hade ju hittat facit! HÄHÄHÄ!

Jag säger då det. Jävla lattjolajbannivå på folket!

Det enda positiva är att de får mig att framstå som en supernörd. Jag känner mig inte bara smart, jag känner mig skitsmart!

/S

Gråter på låtsas det gör en krokodil. In case u didn't know that! Bitch.

För att spinna vidare lite på E’s inlägg så har jag några tillägg: "saker som stör mig när det kommer till allmänbildning och stavning". Allt bara för att jag precis läst en blogg som får mig att vilja sticka in huvudet i en gasugn och vrida på.

Efter punkt kommer mellanslag innan man fortsätter med nästa mening. [ m e l l a n s l ag ] Och ska man placera ut ett frågetecken, ett utropstecken eller något så simpelt som en punkt så ska det ske direkt efter ordet. Get it? Det här är rätt! Och det här är fel !

En av mina kollegor lider av dyslexi, det är okej. Han gör så gott han kan och bara för att han har dyslexi så betyder det inte att han använder det som en ursäkt till att inte ens försöka. Han säger att han försöker memorera ord så att han i framtiden ska ha en chans att stava orden i fråga rätt. Guld värt. Vad jag däremot hatar är folk som inte ens orkar försöka (dyslexi eller ej). Folk som kan lära sig men helt enkelt är för slöa för att göra det. De borde piskas med spikband!

Något som jag hatar ännu mer är folk som skriver med förkortningar och på slang. Här följer några smakprov på hur det kan se ut:

"va skaru gö ida?"
"it nå"
"ja e gla ida !"
(Sådana här människor älskar även att sätta utropstecknet på fel ställe.)
"hur e d me du ?"
(Vad menar du med "du", liksom? Jag var övertygad om att man sa dig.)

Det är jobbigt redan när trettonåringarna fuckar upp det skriftliga språket käpprätt åt helvete, men när trettioåringar gör samma sak så vill jag hänga mig. Det enda ord that comes into my mind är blåst. B L Å S T. Människor som inte kan skriva ordentligt är fan blåsta. Kan det vara så att de egentligen inte kan stava alls och använder sig av förkortningar och slang för att dölja det hela? Jag idiotförklarar och förlorar all respekt för dessa människor som skriver till mig i talspråk och med korkade förkortningar. De får mig att känna mig som en översmart nörd som skriver vettigt och läsbart. Vad jag undrar är, hur jobbigt är det egentligen att skriva ut ett helt ord?!

Ytterligare en sak som stör mig är folk som använder ord och/eller ordspråk de inte förstår. Det blir ju bara så fel, fel, fel om man inte begriper vad man förstår (som min svåger alltid sa – fullkomligt meningslös mening, men eftersom jag är medveten om reglerna så får jag bryta dem ibland). Vad jag menar är, att vet man inte vad ett ord betyder så skiter man i att använda det och tar ett annat istället, om man inte känner för att lära sig ordets betydelse innan användning, vill säga.

För ett tag sen hamnade jag på en blogg där en människa var ledsen. Vad han var ledsen över är i den här frågan inte relevant, men han lät oss läsare bli medvetna om att han grät... Och han inte bara grät, han grät krokodiltårar. Så vitt jag förstod var blogginnehavaren ledsen på riktigt. Och gråter man krokodiltårar, ja då är det vad jag har förstått inte äkta tårar. Men vad vet jag, jag kan ju ha blivit missundervisad i unga år...

...not! (ja, jag har sett för mycket Borat)

/S

folk som struntar i grundläggande allmänbildning

Jag blir sjukt irriterad på folk som inte kan stava eller skriva ihop ord. Hur svårt kan det vara? När det gäller särskrivningar skyller många på engelskan, och att det där faktiskt är tillåtet att just särskriva. Den teorin tror jag inte ett dugg på, eftersom jag fått för mig att personer som inte kan stava eller skriva ihop ord på svenska knappast är bättre på att skriva på engelska.

En snabbkurs:
En kort vokal ger två konsonanter efteråt. Om du inte kan stava eller skriva ihop ord som ska skrivas ihop utgår jag ifrån att du inte heller vet vad konsonanter och vokaler är. Därför: Vokaler är A, O, U, Å (så kallade "hårda" vokaler) och E, I, Y, Ä, Ö ("mjuka" vokaler). Konsonanter är de resterande bokstäverna. Till bokstäver räknas inte siffror (t.ex. 1, 5 och 8) eller skiljetecken som , (komma) eller . (punkt). Efter denna genomgång tar jag det igen: en kort vokal ger två konsonanter efteråt. Det innebär att din kvinnliga förälder stavas "mamma" och inte "mama", att årets varmaste årstid blir "sommar" och inte "somar" samt att högtiden då tomten kommer heter "jul" och inte "jull".

Men särskrivning då, vad gäller där? Det är ofta så enkelt som när man säger "två ord" tillsammans så kan man ge sig sjutton på att de också skrivs ihop. Exempel: Man säger inte "jul gran" med en paus mellan orden. Därför kan man vara duktigt säker på att det heter julgran. Samma sak gäller bl.a. skumtomte, kalvlever och brunöga.

Något du/ni skulle kunna göra om du/ni har det svårt med bokstäver, är att läsa lite böcker. Om man är normalbegåvad fastnar nämligen ordbilder i huvudet på en. När man har läst böcker (Kalle Anka och Min Häst räknas inte) blir det alltså lättare att stava, och man behöver inte längre tänka på regler och vokaler hit och dit. Stavningen kommer naturligt!

Jag vet, det låter underligt, men det är sant. Testa själv så får du se!

/E