Visar inlägg med etikett stavning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stavning. Visa alla inlägg

tisdag 12 juni 2007

folk som skriver tysk svenska

När jag jobbar får jag ofta texter som ska layoutas. Det handlar dock inte bara om layout, utan även om rättning. De allra flesta som skriver dessa texter utövar nämligen en form av halvtysk svenska.

Vill du också lära dig skriva halvtysk svenska? Här är nyckeln:
Gör ett sporadiskt urval av ord (ofta substantiv, dock ej alltid) och skriv dessa med inledande versal.
Många som utövar halvtysk svenska slänger även in engelska i sitt sätt att skriva isär ord.

Exempel på svenska:
"Det var en gång en liten tant. Hon hade precis bakat bullar till barnbarnen när hon plötsligt hörde ett skri. Det kom från katten, vars svans hade fastnat i elstängslet."

Exempel på halvtysk svenska:
"Det var en gång en Liten Tant. Hon hade Precis bakat bullar till BarnBarnen när hon plötsligt hörde ett skri. Det kom från Katten, vars Svans hade fastnat i elstängslet."

Exempel på samma mening på halvtysk svenska med inslag av engelska:
"Det var en gång en liten Tant. Hon hade precis bakat bullar till barn Barnen när hon plöt sligt hörde ett Skri. Det kom från Katten, vars Svans hade fast nat i El Stängslet."

Det finns en tredje kategori i detta ämne. Nämligen folk som har väldigt svårt för att skilja två meningar åt. Kombinerat med den halvtyska svenskan med engelska inslag blir resultatet följande:
"Det var en gång en liten Tant hon hade precis bakat. Bullar till barn Barnen när hon plöt sligt hörde ett Skri det kom från katten. Vars Svans hade fast nat i El Stängslet."

Give me a break.

/E

fredag 13 april 2007

folk som är otrevliga i sitt sätt att skriva

Jag hatar folk som skriver otrevligt. Här menar jag inte personer som skriver skällsord, utan personer som skriver på ett otrevligt sätt.

Efter ha vuxit upp med tillgång till internet och tusentals olika chattar är man inte helt bakom flötet när det gäller att tolka skrivna meddelanden. Författaren bakom meddelandet kanske inte är medveten om hur hon/han framstår, men om man skriver onödigt kort framstår man även som onödigt otrevlig.

Att missbruka smileys är förstås inte heller rätt väg att gå, men att använda onödiga punkter bara för att få fram så korta meningar som möjligt blir otroligt pretentiöst. Jag får känslan av att personen på andra sidan meddelandet antingen:
1. Har ögonen fulla med kajal och stjärnor, lyssnar på The Cure och skär sig i armarna. Dessa brukar överanvända punkter och dessutom stava flicka "flikka".
2. Ser ner på alla som ska komma att läsa meddelandet, detta trots att man inte har någon aning om vem den andre är.

Vem fan inleder ett mail med ett "Hej." (med punkt!) om man inte är sur på mottagaren?

/E

Folk som skriver olämpliga eller helt enkelt bara korkade saker på MSN

Redan på universitetet snackade en av mina klasskompisar om hur mycket han avskydde folk som antingen ”gjorde sig roliga” eller skrev alldeles för personliga saker på sin away på MSN. Det han avskydde mest var när folk skulle spexa till det och skrev fest med tre ä istället för ett e bara för att det var fest. "Fäääst !" (märk väl var utropstecknet är placerat också).

Efter den diskussionen har jag alltid börjat störa mig på vad folk egentligen skriver på sin MSN och vad som gör att jag antingen vill eller inte vill socialisera med människan i fråga.

Låt mig komma med några exempel.


”Tillbaka från operationen!” – får mig att undvika den som skriver det. Av erfarenhet har jag lärt mig att inte fråga när det gäller sjukbesök. Jag är inte helt känslolös men jag vill helt enkelt inte prata om könisar eller cancerballar som ska eller har opererats bort. Efter sådana avslöjanden kan inte konversationen ta sig på fötter igen. Tro mig.

”Varför är jag så ensam?” (kommer i alldeles för många olika formuleringar) – för att ingen vill skriva med någon som tycker synd om sig själv. Än en gång, jag är inte helt känslolös, men jag är för i helvete ingen psykolog heller. Inte heller någons personliga peppare. Vill man att någon ska skriva till en över MSN så tycker man helt enkelt inte synd om sig själv på sin away.

”Vin, ostbågar och en SEXBOMB!!!” – Okej, jaja, vi fattar, du har skaffat brud. Men du är en vuxen människa och jag vet inte riktigt om jag tycker att det passar sig att bete sig som en fjortis. Det klär dig verkligen inte. Jag förlorar respekt. Ja, det gör jag. Tönt.

”Alkohåål ida månne” – Du är 31 och när du skriver sådär får det dig att framstå som en pantad snorunge. En stund senare; ”Ja alkohååål” – oväntat du står ju redan med ena foten i alkisgraven.

”I have a date with a bullet that has my name on it” (eller liknande, minns inte ordagrant) – Jag skiter fullständigt i om det är en replik från någon jäkla film eller rader från någon text. Har inte jag hört uttrycket förut och ser det på en snubbes away (en snubbe som alltid är nere av olika anledningar) så tar jag det relativt ordagrant. ”Sluta tyck synd om dig själv och ryck upp dig för bövelen” (eller om det inte passar så kan du ta ett skutt från första bästa höghus), säger jag och han svarar ”haha men det är ju bara en filmreplik”. Ja, och? Du skriver ju så av någon anledning. Det måste ju betyda något för dig, annars skulle du inte skriva det över huvudtaget. För en så cool replik var det ju faktiskt ändå inte.

”Snygg by nature” – Sannerligen inte. Men en självgod jäkel är vad du är. Okej om man säger/skriver det på ett skämtsamt sätt och inte tror sig vara så jäkla mycket bättre än alla andra. Men när det gäller den här människan så vet man att han menar det och att han ser ner på dem flesta i sin omgivning. Rot in hell, I say.

”Favoriten är online bäst att verka intressant” – Okej? Och?

”Går osminkad till jobbet” – bör vi ringa Guinness?

Jag har stört mig på det här under en längre tid men nu när det väl är dags att skriva inlägget så är alla de bästa exemplen som bortblåsta! Störigt som fan! Men jag undrar, vad skriver era kontakter för korkade saker på sin MSN-away? Vad är det mest korkade och vad är det mest olämpliga? Let me know i en kommentar!

/S

torsdag 29 mars 2007

Gråter på låtsas det gör en krokodil. In case u didn't know that! Bitch.

För att spinna vidare lite på E’s inlägg så har jag några tillägg: "saker som stör mig när det kommer till allmänbildning och stavning". Allt bara för att jag precis läst en blogg som får mig att vilja sticka in huvudet i en gasugn och vrida på.

Efter punkt kommer mellanslag innan man fortsätter med nästa mening. [ m e l l a n s l ag ] Och ska man placera ut ett frågetecken, ett utropstecken eller något så simpelt som en punkt så ska det ske direkt efter ordet. Get it? Det här är rätt! Och det här är fel !

En av mina kollegor lider av dyslexi, det är okej. Han gör så gott han kan och bara för att han har dyslexi så betyder det inte att han använder det som en ursäkt till att inte ens försöka. Han säger att han försöker memorera ord så att han i framtiden ska ha en chans att stava orden i fråga rätt. Guld värt. Vad jag däremot hatar är folk som inte ens orkar försöka (dyslexi eller ej). Folk som kan lära sig men helt enkelt är för slöa för att göra det. De borde piskas med spikband!

Något som jag hatar ännu mer är folk som skriver med förkortningar och på slang. Här följer några smakprov på hur det kan se ut:

"va skaru gö ida?"
"it nå"
"ja e gla ida !"
(Sådana här människor älskar även att sätta utropstecknet på fel ställe.)
"hur e d me du ?"
(Vad menar du med "du", liksom? Jag var övertygad om att man sa dig.)

Det är jobbigt redan när trettonåringarna fuckar upp det skriftliga språket käpprätt åt helvete, men när trettioåringar gör samma sak så vill jag hänga mig. Det enda ord that comes into my mind är blåst. B L Å S T. Människor som inte kan skriva ordentligt är fan blåsta. Kan det vara så att de egentligen inte kan stava alls och använder sig av förkortningar och slang för att dölja det hela? Jag idiotförklarar och förlorar all respekt för dessa människor som skriver till mig i talspråk och med korkade förkortningar. De får mig att känna mig som en översmart nörd som skriver vettigt och läsbart. Vad jag undrar är, hur jobbigt är det egentligen att skriva ut ett helt ord?!

Ytterligare en sak som stör mig är folk som använder ord och/eller ordspråk de inte förstår. Det blir ju bara så fel, fel, fel om man inte begriper vad man förstår (som min svåger alltid sa – fullkomligt meningslös mening, men eftersom jag är medveten om reglerna så får jag bryta dem ibland). Vad jag menar är, att vet man inte vad ett ord betyder så skiter man i att använda det och tar ett annat istället, om man inte känner för att lära sig ordets betydelse innan användning, vill säga.

För ett tag sen hamnade jag på en blogg där en människa var ledsen. Vad han var ledsen över är i den här frågan inte relevant, men han lät oss läsare bli medvetna om att han grät... Och han inte bara grät, han grät krokodiltårar. Så vitt jag förstod var blogginnehavaren ledsen på riktigt. Och gråter man krokodiltårar, ja då är det vad jag har förstått inte äkta tårar. Men vad vet jag, jag kan ju ha blivit missundervisad i unga år...


...not! (ja, jag har sett för mycket Borat)

/S

onsdag 28 mars 2007

folk som struntar i grundläggande allmänbildning

Jag blir sjukt irriterad på folk som inte kan stava eller skriva ihop ord. Hur svårt kan det vara? När det gäller särskrivningar skyller många på engelskan, och att det där faktiskt är tillåtet att just särskriva. Den teorin tror jag inte ett dugg på, eftersom jag fått för mig att personer som inte kan stava eller skriva ihop ord på svenska knappast är bättre på att skriva på engelska.

En snabbkurs:
En kort vokal ger två konsonanter efteråt. Om du inte kan stava eller skriva ihop ord som ska skrivas ihop utgår jag ifrån att du inte heller vet vad konsonanter och vokaler är. Därför: Vokaler är A, O, U, Å (så kallade "hårda" vokaler) och E, I, Y, Ä, Ö ("mjuka" vokaler). Konsonanter är de resterande bokstäverna. Till bokstäver räknas inte siffror (t.ex. 1, 5 och 8) eller skiljetecken som , (komma) eller . (punkt). Efter denna genomgång tar jag det igen: en kort vokal ger två konsonanter efteråt. Det innebär att din kvinnliga förälder stavas "mamma" och inte "mama", att årets varmaste årstid blir "sommar" och inte "somar" samt att högtiden då tomten kommer heter "jul" och inte "jull".

Men särskrivning då, vad gäller där? Det är ofta så enkelt som när man säger "två ord" tillsammans så kan man ge sig sjutton på att de också skrivs ihop. Exempel: Man säger inte "jul gran" med en paus mellan orden. Därför kan man vara duktigt säker på att det heter julgran. Samma sak gäller bl.a. skumtomte, kalvlever och brunöga.

Något du/ni skulle kunna göra om du/ni har det svårt med bokstäver, är att läsa lite böcker. Om man är normalbegåvad fastnar nämligen ordbilder i huvudet på en. När man har läst böcker (Kalle Anka och Min Häst räknas inte) blir det alltså lättare att stava, och man behöver inte längre tänka på regler och vokaler hit och dit. Stavningen kommer naturligt!

Jag vet, det låter underligt, men det är sant. Testa själv så får du se!

/E