Folk som känner att de måste vara övertydliga till den grad att de sabbar skämt, roliga kommentarer och ALLT annat.

Okej.
Ibland undrar jag vad det egentligen är för muppar jag jobbar med.
Den ena vet inte hur man vinklar skärmen på en laptop och den andra vet inte varför sifforna på tangetbordet inte fungerar (ever heard of den lilla knappen kallad Num Lock?). Tillåt mig citera; "Tangentbordet mitt är trasigt". Sure. Men då är det ju som så att det inte slutar där. Det är hela sättet, bristen på humor, idiotin och framför allt deras tvångstanke som verkar lyda "jag måste vara övertydlig".

Jag: - Åh jag bara älskar när det ringer in indier, deras engelska är underbar!
Han: - Haha, jodå dom är nice!
Jag: - Allt jag vill säga är "Thank you, come again!" (här med tydlig indisk brytning)
Han: - Haha!
Här stannar han upp för att tänka efter. Han har fattat det roliga. Han har fattat vad jag syftar på. Vi lämnar det där. Vi delade något roligt. The moment is over. Men ändå så tar det inte slut där. Han öppnar munnen igen.
Han: - Precis som Apu!
Och han öppnar munnen igen.
Han: - I Simpsons!
...and again
Han: - Du vet...?

Jag dödar honom med blicken och går därifrån.


/S