respektlösa människor med dålig musiksmak, del 3

Nu spelar den jäveln BLÜMCHEN! På fullt allvar! HEUT IST MEIN TAG! MED BLÜMCHEN!

/E

respektlösa människor med dålig musiksmak, del 2

Idioten stack på ett möte och lämnade datorn igång. Jag tog min chans och tryckte på mute/ljudlös-knappen. Den kommer han aldrig att hitta, han är kass på datorer. Han vet nog inte ens att det finns en sån knapp. Om han fattar hur han får igång ljudet igen äter jag upp min hatt (keps, jag äger ingen hatt).

/E

respektlösa människor med dålig musiksmak

Jag jobbar i kontorsmiljö. Det är inte särskilt stelt. Man behöver till exempel inte ha på sig kostym, och det är casual friday varje dag. Ibland spelar någon musik, och det känns oftast helt okej även om musiken som spelas inte alltid överensstämmer med min smak.

Nu är det dock en jävel som sitter och spelar upp en radiokanal som bara tycks spela galet dålig techno och remixar av annan sinnessjuk musik. Volymen är så pass hög att jag börjar misstänka att idioten som spelar är genuint stolt över sin musiksmak och radiokanalen han hittat. Han sänker inte ens volymen när det ringer i telefonen. Det känns som bilträffsdisco i Gällivare och jag blir galen. Jag skulle hellre bjuda in Jerry Williams och ha honom live, sjungandes och spottandes och allt vad det innebär, här på kontoret än att fortsätta lyssna.

Till saken hör att killen med radion är så jävla högljudd själv också. Han sitter på andra sidan rummet, men när han vrålar i telefonen hör jag inte vad min kollega på andra sidan skrivbordet säger. Ibland önskar jag att han vore död, eller i alla fall försvunnen.

Hur jävla svårt ska det vara att fatta att alla inte har samma musiksmak som en själv? Köp en iPod eller ett par jävligt täta hörlurar, så får du lyssna på din skit medan resten av kontoret kan koncentrera sig på annat än oväsendet och en eventuell lobotomi.

/E

per gessle

Visst. Att peka ut en enda person känns lite taskigt. Men jag hatar Per Gessle. Roxette var mina idoler i början av 1990-talet, men det var då det. Ju mer jag hör på Per, desto mer vill jag slänga mig ut från ett fönster.

En av mina före detta arbetskamrater hyllade Per Gessle till skyarna. Av denna person hyllades även Carola och Jimmy Jansson, vilket borde säga mer om den före detta arbetskamraten än vad denne egentligen skulle vilja.

Per får det i alla fall att krypa under mitt skinn. När jag hör hans flickröst sjunga chalala efter chalala känns det som om undersidan av min hud invaderats av kackerlackor. Allt jag då önskar är att de ska krypa upp i min hjärna och gnaga av alla mina nervtrådar så att jag ska slippa höra Gessles premålbrottsröst lalla fram en enda ton till.

Per Gessle har funnits i 48 år, vilket borde göra honom till en vuxen person. En vuxen man låter inte som ett flickebarn. Det är hela mysteriet med Per. En annan, lite mindre, del av mysteriet är att han under de senaste 30 åren visat upp de mest underliga frisyrer man kan tänka sig. Hela hans uppenbarelse gör mig skräckslagen. Hela konceptet vita tänder, chokladbrun hy, blonderat hår samt kombinationen flickröst och en förmodad pung gör att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Det enda som kan trösta mig är tanken på att hans bruna hy kanske är resultatet av att naturen genom hudcancer tar död på honom och skonar oss andra från komplett galenskap.

/E