Folk som inte kan det de jobbar med, del 2

Jag hatar folk som inte kan det de jobbar med.

Som några kanske har förstått jobbar jag med formgivning/marknad/reklam. Jag stöter dagligen på personer som inte kan ett smack av sådant som egentligen är ganska relevant i deras arbeten.

Exempel:
1. Folk som vill ha så mycket information som möjligt i deras annons eller på en skylt. Självklart förstår jag att de tror att det är mer konstadseffektivt att få in så mycket info som möjligt om deras företag i sin annons. Men när de är utbildade inom marknadsföring borde de samtidigt förstå att antalet personer som läser annonsen till punkt minskar drastiskt om texten i fråga har lika många tecken som en novell. Förstå konceptet luft!!!

2. Folk som alltid vill ha allting "så stort som möjligt". Det är väldigt vanligt bland personer som jobbar i toppen av ett företag och bland personer utan formsinne som jobbar med marknad. Självklart handlar inte form bara om att göra något snyggt formmässigt, men de missar att en skylt faktiskt kan bli otydligare bara för att allt som visas på skylten är stort. Det är en fråga om komposition, och väldigt många missförstår detta.

Hur får dessa människor jobb inom marknadsföring? En av personerna jag jobbar med har koll på att "texten på en skylt ska vara 50 cm hög för att man ska se den på 70 meters avstånd", men han har ingen aning om att logon och texten kan kriga så pass mycket om betraktarens uppmärksamhet att själva budskapet kan gå förlorat.

/E

Folk som inte kan det de jobbar med, del 1

Nätmobbing.

Jag älskar min blogg. Min vanliga blogg. Ni vet, där jag är jag och ingen annan. Jag har tagit hand om den och mina läsare som om de vore mina finaste husdjur. Gett av mig själv, roat från stund till stund och blandat texten med bild för att lätta upp. Jag har haft den sen tre år tillbaka och vant mig vid att den finns där när jag behöver ventilera, vara kryptisk eller bara dela med mig.

Men så för ett tag sen började jag få smutsiga kommentarer. Den sortens kommentarer man inte vill ha. Den sortens kommentarer som kommer från en mycket sjuk människa med för mycket fritid. Eller kanske från en helt frisk människa med alldeles för lite att göra.

De här kommentarerna har absolut ingenting med någonting att göra förutom att de skriker ut ord som hora, slyna, idiot och andra ord och meningar som får en att vilja blunda och aldrig mer öppna ögonen.

Okej att jag skriver för allas ögon men en del smällar (i det här fallet kommentarer) ska man väl ändå inte behöva ta? Jag är trots allt löjligt harmlös. Kommentarsfältet kan inte längre vara öppet och jag tror inte att jag kommer att kunna öppna det igen. Någonsin. För jag ser, jag ser att den här människan är inne i princip varenda dag. Väntar, det är vad den här människan gör. Väntar på att jag ska sakna mina vänners kommentarer för mycket och öppna upp igen.

Det här är ingen jag känner. Ingen jag ens vet vem det är. Bara en människa som fått för sig att han eller hon ska göra mitt bloggande liv surare än surt.

Min blogg är ju JAG, hur ska jag någonsin kunna starta en ny när den jag har är så väletablerad i mig, mitt hjärta och de som läser...

Så idag hatar jag så det gör ont i både tänder och tår. Jag hatar för kung och fosterland. Jag hatar, hatar, hatar, HATAR det faktum att somliga har alldeles för mycket fritid och att folk kan mobba på ett så löjligt och anonymt sätt. Jag hatar att jag inte längre kan vara jag på min egen blogg där vänner som inte finns nära mig läser vad jag gör när vi inte har tid att prata...

AAAAAAAAAAAAAAHHHHHHhhhhhhhhhhhhhhh! JAG BLIR SÅ ARG! Om jag hade den där människan framför mig så skulle jag gå lös på honom/henne med första bästa tillhygge om det så vore en liten slö jävla nagelsax.

/S

Vett och etikett!

När man ringer in till en kundtjänst och blir hjälpt så säger man, om man har lärt sig något om vett och etikett, "tack!". Och när man blir tackad av en kund så tycker jag att det enda korrekta är att säga "tack själv!". Samtalet får ett fint avslut och kunden är nöjd.

Då är frågan: vad tänker egentligen den som istället för tack själv säger varsågod? Är inte det lite drygt? Jag tycker personligen att det låter ruskigt drygt och överlägset. Visst, man har hjälpt kunden, men samtidigt är det ju det man är till för. Utan kunder så skulle man inte ha något jobb. Så man tackar helt enkelt kunden i gengäld. Tack själv = tack för att du ringde in, tack för att du ger mig ett jobb.

Han har inte fattat det. Han ger mig gråa hår. Han driver mig till vansinne. Jag vill leta rätt på en stekpanna och banka den i huvudet på honom. Hårt och länge.

/S

begärt/begjort.

"Jag begjorde det förra veckan."
"Kunden hade begjort det."

Jag trodde, om jag ska vara ärlig, att hon råkade säga fel första gången. Andra gången också. Tredje gången insåg jag att hon verkligen tror att det heter begjort. Inte begärt.

Finns det någon vettig svensklärare där ute som kan förklara för mig om man kan säga begjort istället för begärt? Mig veterligen är damen svenskare än svensk och har läst svenska hela sitt liv.

Varför lär sig folk aldrig? Och varför blir de så sura när man försöker hjälpa dem? Förstår de inte att de bli idiotförklarade?

/S

folk som drar alla med samma namn över en kam

Vi är två personer på mitt kontor som heter E. Vi har väldigt olika arbetsuppgifter. Trots detta händer det ibland att personerna som sitter i växeln på företaget kopplar hennes samtal till mig. Första gången trodde jag att det berodde på att de inte kunde hålla isär oss och våra arbetsuppgifter. Det var helt fel. Låt mig illustrera det hela:

- Hej det är E.
- Ja, hej! Jag ringer från Byggföretaget och den här nya skärbrädan till ert kök... när ska den levereras?
- Åh, det var nog E Karlsson du skulle prata med. Hon sitter tyvärr i möte.
- Ja, de sa det i växeln också, men de tänkte att det nog gick lika bra med dig.

Detta för att vi båda heter E! Jag vet ingenting om skärbrädor, oljor till golv och sånt som den andra E håller på med. Hur fan tänker personerna i växeln?

/E

bristen på hat

Ibland hatar vi mycket och ibland bara lite. Det har du säkert märkt om du, mot förmodan, läst den här bloggen tidigare. Det har förstås att göra med dagens irritationsmoment, nattens sömn och den nuvarande blodsockernivån. Därför ber jag nu om inspiration. Ge oss ställen och situationer där hatet börjar koka.

/E

P.S. Jag bloggar gärna om irriterande barn, stökiga män, inkompetenta kollegor och bajs. Om du kan kombinera dessa på något sätt är det naturligtvis optimalt.

inkompetenta idioter som mörkar

Igår skulle jag plasta in ett papper. Konstigt nog gnisslade lamineringsmaskinen mystiskt. Jag lyfte lite på skyddslocket, och runt valsarna satt två papper helt fast. Någon stjärna hade alltså lyckats få papperen att fastna runt den varma valsen, för att sedan lämna det där.

Stjärnan hade sedan antingen:
1. Inte märkt att detta hänt (vilket i sig känns otroligt).
2. Märkt detta hänt för att sedan tänka "det är sånt som händer" och sedan strunta i det.
3. Märkt att detta hänt, försökt få ut papperet, misslyckats och sedan inte sagt något till någon på grund av sårad manlig stolthet.

Jag gissar på alternativ nummer tre. Det intressanta är dock vad en människa tror händer efter att han klantat fast papper i en lamineringsmaskin. Maskinen blir varm, plast smälter och papper brinner. Är det jättesvårt att räkna ut? Även om maskinen nu inte skulle börja brinna så är det inte svårt att förstå att den blir förstörd om inget görs åt problemet.

Är jag den enda på detta ställe med hjärna?

/E