tisdag 12 juni 2007

robert broberg och tjafset om povel ramel

Povel Ramel och Robert Broberg = överkäcka. Jag får huvudvärk av överkäckhet.

Allt tjafs om vad Ramel gett Sverige i form av böjda ord och glädje är för mig helt oförståelig. Det enda jag fått ut av Povels arbete är automatiska rysningar så fort jag ser en kokosnöt.

/E

Eftersom någon trodde att jag önskade livet ur Per Gessle vill jag poängtera att jag inte önskat livet ur Ramel, och att det således inte är mitt fel att han gått bort.

folk som skickar bilder med word

Jag håller just nu på med layouten till texten jag skrev om i inlägget nedan. Nu har idioten som skrev den halvtyska svenskan med engelska inslag skickat ett nytt Word-dokument. Denna gång med bilder som han vill att jag ska lägga in i texten.

Varför använder folk Word som ett sätt att skicka bilder? I det här dokumentet fanns alltså inget annat än bilder. Inte ett uns text. Jag blir galen.

Varför inte skicka bilderna en och en i ett mail istället? Det är som om vissa tror att bilden i sig inte är en fil som kan skickas, utan mer av ett bihang som bara existerar tillsammans med text. Att man genom att klistra in bilderna i textredigeringsprogrammet Word lurar systemet och skickar bilder i alla fall! Utan text men i ett textprogram! Ge denne Nobelpriset i kategorin "onödiga kryphål i påhittade låtsasproblem man som totalt datorokunnig kan tänkas hitta på".

Att bilderna dessutom är grå och allmänt dåliga kan jag ju spinna vidare på i ett annat inlägg någon gång.

/E

folk som skriver tysk svenska

När jag jobbar får jag ofta texter som ska layoutas. Det handlar dock inte bara om layout, utan även om rättning. De allra flesta som skriver dessa texter utövar nämligen en form av halvtysk svenska.

Vill du också lära dig skriva halvtysk svenska? Här är nyckeln:
Gör ett sporadiskt urval av ord (ofta substantiv, dock ej alltid) och skriv dessa med inledande versal.
Många som utövar halvtysk svenska slänger även in engelska i sitt sätt att skriva isär ord.

Exempel på svenska:
"Det var en gång en liten tant. Hon hade precis bakat bullar till barnbarnen när hon plötsligt hörde ett skri. Det kom från katten, vars svans hade fastnat i elstängslet."

Exempel på halvtysk svenska:
"Det var en gång en Liten Tant. Hon hade Precis bakat bullar till BarnBarnen när hon plötsligt hörde ett skri. Det kom från Katten, vars Svans hade fastnat i elstängslet."

Exempel på samma mening på halvtysk svenska med inslag av engelska:
"Det var en gång en liten Tant. Hon hade precis bakat bullar till barn Barnen när hon plöt sligt hörde ett Skri. Det kom från Katten, vars Svans hade fast nat i El Stängslet."

Det finns en tredje kategori i detta ämne. Nämligen folk som har väldigt svårt för att skilja två meningar åt. Kombinerat med den halvtyska svenskan med engelska inslag blir resultatet följande:
"Det var en gång en liten Tant hon hade precis bakat. Bullar till barn Barnen när hon plöt sligt hörde ett Skri det kom från katten. Vars Svans hade fast nat i El Stängslet."

Give me a break.

/E

måndag 11 juni 2007

klantiga expediter

I lördags köpte jag kläder. På söndagen var vädret fint, vi skulle till stranden och ivrig som jag är tänkte jag ha på mig mitt nyinköpta plagg. Glad i hågen drog jag fram det ur plastpåsen, och upptäckte att klantexpediten glömt att ta bort larmbrickan.

Jag gav mig inte på att försöka få bort anordningen själv, eftersom det skulle innebära att hela mitt hem skulle färgas rött av anti-stjäl-färgen.

Nu planerar jag att inte bara att få snubben som tog betalt av mig att knipsa bort anordningen. Jag planerar även hämnd.

Nu jävlar blir det åka av.

/E

tidningsutdelare

Jag hatar de tidningsutdelare som står vid tunnelbanestationer och försöker tvinga på en Metro och City. Det konstiga är att de ofta står riktade mot folk som kommer upp från tunnelbanan och skiter i de som går ner. Varför?

Om jag går upp från tunnelbanan gäller följande:
1. Jag är på väg till jobbet. Vem fan har tid att sitta och läsa City på jobbet?
2. Jag är på väg hem från mitt nattjobb och vill följaktligen sova. Då vill man inte heller läsa City.

Om man promt vill bli av med sina tidningar känns det som en smartare taktik att rikta in sig på de personer som faktiskt ska ner i tunnelbanan och därmed har tid att döda, alternativt att slänga skiten i sjön.

söndag 10 juni 2007

snygg naken

Jag hatar tv-programmet "Snygg naken". Det hela går ut på att en överviktig kvinna intalas att hon är just snygg naken. Detta sker genom att "kändisstylisten" Teddy klär tjejen i fråga i långrandigt så att hon ska se slimmare ut i kläder. Det händer dock ingenting under kläderna. Hon ser precis likadan ut naken som hon gjorde tidigare.

Till slut brukar Teddy lyckas lura i tjejen att hon är tillräckligt snygg för att plåtas utan kläder. Det gör han genom att försöka intala henne att hon är snygg naken. Det är det här jag inte förstår. Om man inte är snygg naken så kan man ju inte ställa sig naken framför en spegel och mumla "jag är snygg naken" för sig själv tills man går på det. För det första har man ju ögon att se med, och för det andra måste man vara väldigt lättövertalad/lättlurad för att få det att fungera.

Att intala sig själv att man är snygg är en helt annan sak än att tycka att man är snygg/vara snygg. Jag förstår inte hur de lurar sig själva. Jag skulle aldrig gå på något så enkelt.

/E

fredag 8 juni 2007

att jobba över

Det är fredag. Det är 30 grader varmt. Jag är kvar på jobbet. Vad fan gör jag här, kan man undra?

Jo. Anledningen till att jag sitter här och svettas istället för att vara hemma och svettas är för att jag har idioter till kollegor som vill att allt ska vara färdigt två dagar innan de ger mig uppgiften. Dessutom har jag jobbat i Word under större delen av dagen. Word. Word, för helvete! Det är mer ett programmeringsspråk än ett fullständigt program, och jag kan inte koderna. Det är ologiskt utav bara fan.

Inte konstigt att alla i min yrkesgrupp tycker att Word är djävulens påfund. Man kan ju inte göra nånting rätt. Det enda skiten duger till är att skriva ren Times New Roman-text rakt upp och ned. Så fort man vill skoja till det med en färg eller en bild så har man tagit det för långt. Att använda annat än svart Times New Roman i 12 punkter är att gräva sin egen grav.

Anledningen till att jag inte kunde använda det normala programmet var att personen som gav mig Word-dokumentet klistrat in 500 bilder i det och att det tog alldeles för lång tid att få över bilderna till InDesign. Varför måste folk klistra in bilder i Word? Kan de inte bara lägga dem i en mapp så att man kan jobba med dem på ett normalt sätt?

Detta i kombination med hettan, övertiden, den dåliga radiokanalen och de mystiska ljuden på kontoret gör mig galen.

/E