respektlösa människor med dålig musiksmak, del 3
Nu spelar den jäveln BLÜMCHEN! På fullt allvar! HEUT IST MEIN TAG! MED BLÜMCHEN!
/E
Nu spelar den jäveln BLÜMCHEN! På fullt allvar! HEUT IST MEIN TAG! MED BLÜMCHEN!
/E
skrivet av
- the bitter, the better
klockan
08:02
1 kommentarer
Kategorier: jobbkompisar, musik, respektlöshet
Tre meter från mitt jobbskrivbord sitter en kille som tycks vara hemskt fascinerad av ringsignalen på sin mobil.
De flesta väljer att svara i sin mobiltelefon så fort de kan, det vill säga när de har fått tag på den och därmed har möjlighet att trycka på "svara"-knappen och sätta den mot sitt öra. Den här killen är inte sån. Han låter alltid mobilsignalen ringa lite för länge. Han plockar upp telefonen, tittar på den och väntar ett tag. Sedan väljer han att göra som folk och svara.
Jag hatar detta. Jag hatar förstås även ringsignaler i form av låtar, men det var väl egentligen för självklart för att ens behöva tas upp. Dock gjorde jag det för att undvika missförstånd. Den här killen väljer låtar som mobilsignal. Om det inte är renodlade radiodängor är det riff som skulle kunna komma från vilken E-Type-låt som helst.
När hans mobiltelefon ringer är det ofrivilligt kontorsrave i 30 alldeles för långa sekunder. Jag väntar bara på att han ska dra på sig neongula reflexbyxor och dela ut ljusstavar till oss andra. Kanske kommer han även att hytta lite med näven i luften, sådär som jag föreställer mig att Scooters fans gör.
/E
skrivet av
- the bitter, the better
klockan
09:15
2
kommentarer
Kategorier: e-type, irritation, jobbkompisar, mobiltelefoner, rave, ringsignaler, scooter
På min arbetsplats samlas ibland företagets ledning i möten. Detta händer ungefär en gång i månaden. Varje gång stiger alltså halten av män på kontoret med 300%. Av någon anledning har alltid damtoaletten bajsränder under just dessa dagar. Sammanträffande? I think not.
Vad är det med folk som inte förstår att det är äckligt att lämna bajsrester efter sig? Det finns en faktiskt en toalettborste. Den är inte svår att använda. Jag gjorde det senast imorse, när jag rensade toaletten efter idioten som varit där innan.
Regel:
Ingen vill se dina toalettlämningar. Låt oss slippa se vilket skick din mage är i. Det finns läkare för sånt.
/E
Hejhej jag lever.
Lever och stör mig på småsaker. Oväntat.
Ibland fattar jag verkligen inte hur irriterad man kan bli av petitesser. Låt mig komma med ett exempel, jag hatar när folk "fetar upp" ord och meningar värre än värsta missbrukaren.
Jag vill inte hänga ut någon/några särskild/a bloggare men låt mig komma med ett exempel som kan driva mig fullkomligt till vansinne;
"Hennes sjyssta vän Anna vinkade mig till deras bord och ville snacka. Men själv så satt hon och raggade järnet på en jävla gubbe. *garvar* Trodde hon verkligen att jag brydde mig eller? :) Fick mig bara att inse att hon var och är en jävla idiot. Fast det visste jag ju innan oxå. Kvällen slutade iallafall med en pizza med polarna. Fantastiska människor. Sen höll jag på snacka sönder öronen på min kompis som gav mig lift hem, men det är en annan historia. :)"
Okej okej, nu ser det inte så farligt ut när det handlar om ett sånt litet stycke. Men vafan, ni fattar vart jag vill komma va? Och nu tycker ni säkert men sluta läs då för i helvete! Men jag kan inte. Jag vill ju läsa skvallret även om utformningen av texten ger mig adhd och gud vet vad.
Sen hela grejen med smilysar i texten. Kan man inte prooova en point utan så kanske man ska anstränga sig lite mera...eller?
Jag säger naturligtvis inte att jag är perfekt - det är jag verkligen inte. Långt ifrån. Men ibland är jag bara fan så mycket bättre.
/S
skrivet av
- the bitter, the better
klockan
21:22
1 kommentarer
Jag hatar när folk precis lärt sig ett nytt ord och sedan envisas med att överanvända det. Dessa personer har inte sällan en förmåga att dels använda ordet otroligt ofta, dels att de har en tendens att använda ordet fel ibland.
Det är intressant hur väl det märks att en person fått ett utökat ordförråd. Jag har en kompis som plötsligt började använda sig av ordet "pretto" om det mesta. Det visade sig att hon inte visste att "pretto" egentligen stod för "pretentiös" och att det egentligen inte var något egentligt ord. Sedan var hennes användning av ordet ganska chansartad också, men det är väl brukligt i sådana sammanhang.
Men, i alla fall, jag hatar det. Om du lär dig ett nytt ord så se också till att använda det i rätt sammanhang. Det är att slå två flugor i en smäll, eftersom det då sällan blir överanvänt.
/E
skrivet av
- the bitter, the better
klockan
12:09
2
kommentarer
Kategorier: ordkunskap, svenska
Svenska kvällstidningar är mästare på att berömma sitt land genom uttalanden från utländska artister. Jag hatar det.
För det första är det den välanvända klyschan om svenska tjejer. Sedan den där lättklädda filmen för hundra år går folk i andra länder runt och tror att svenska tjejer är exceptionellt snygga. Svenska journalister tror däremot att de utländska artisterna tycker det även efter ett Sverigebesök. De lyckas lura ur Enrique Iglesias att svenska tjejer är de vackraste i världen bara för att boosta allas självförtroende och försöka hålla myten vid liv.
Sedan har vi vårt vackra land. Det förlamar de utländska artisternas ögon, så vackert är det. Not. Det är stor jävla barrskog med myror och iskalla stränder.
Inse att Sverige ser precis likadant ut som Finland, Ryssland och alla andra baltländer. Säger vi någonsin något snällt om de länderna? Beundrar vi deras kvinnor och deras natur? På sin höjd imponeras vi av Linda Lampenius urringning, men finns det nån fler?
/E
skrivet av
- the bitter, the better
klockan
13:20
1 kommentarer
Jag har precis bytt mobiloperatör. Bytet skedde idag, och därför tänkte jag även låsa upp telefonen, som var knuten till min tidigare operatör, idag. Jag har sedan tidigare fått upplåsningskoden och all information som krävdes för att kunna låsa upp telefonen. När jag höll på med upplåsningen som bäst fick jag det inte att fungera. Därför ringde jag till min fd. operatörs kundtjänst.
Jag förklarade mitt ärende så gott jag kunde. Tjejen som svarade var inkompetent:
- Ööö... a... ö... nä, jag vet inte.
- Vad ska jag göra då? Jag behöver min telefon.
- Ööö... nä, det går inte. Jag vet inte. Du får nog gå tillbaka till butiken, jag kan inte svara på din fråga.
Jag förstår att personerna som sitter i kundtjänst på olika företag inte kan svara på alla frågor på rak arm. Men när jag haft problem med saker de inte kunnat lösa själva tidigare så har de frågat sina kollegor om hjälp. Frågan är om fjollan i luren kunde något överhuvudtaget. Hon kanske bara hade lagt 13% av allt hon skulle lärt sig på minnet och sen skitit i resten. Hon kanske bara kom ihåg vad hon åt till frukost imorse och inte alls särskilt mycket som gällde telefoner överhuvudtaget. Hon kanske helt enkelt sket i att ens försöka göra sitt jobb helt och hållet.
/E
skrivet av
- the bitter, the better
klockan
12:58
0
kommentarer
Kategorier: inkompetens, kundtjänst, mobiltelefoner
