folk som är otrevliga i sitt sätt att skriva

Jag hatar folk som skriver otrevligt. Här menar jag inte personer som skriver skällsord, utan personer som skriver på ett otrevligt sätt.

Efter ha vuxit upp med tillgång till internet och tusentals olika chattar är man inte helt bakom flötet när det gäller att tolka skrivna meddelanden. Författaren bakom meddelandet kanske inte är medveten om hur hon/han framstår, men om man skriver onödigt kort framstår man även som onödigt otrevlig.

Att missbruka smileys är förstås inte heller rätt väg att gå, men att använda onödiga punkter bara för att få fram så korta meningar som möjligt blir otroligt pretentiöst. Jag får känslan av att personen på andra sidan meddelandet antingen:
1. Har ögonen fulla med kajal och stjärnor, lyssnar på The Cure och skär sig i armarna. Dessa brukar överanvända punkter och dessutom stava flicka "flikka".
2. Ser ner på alla som ska komma att läsa meddelandet, detta trots att man inte har någon aning om vem den andre är.

Vem fan inleder ett mail med ett "Hej." (med punkt!) om man inte är sur på mottagaren?

/E

Folk som skriver olämpliga eller helt enkelt bara korkade saker på MSN

Redan på universitetet snackade en av mina klasskompisar om hur mycket han avskydde folk som antingen ”gjorde sig roliga” eller skrev alldeles för personliga saker på sin away på MSN. Det han avskydde mest var när folk skulle spexa till det och skrev fest med tre ä istället för ett e bara för att det var fest. "Fäääst !" (märk väl var utropstecknet är placerat också).

Efter den diskussionen har jag alltid börjat störa mig på vad folk egentligen skriver på sin MSN och vad som gör att jag antingen vill eller inte vill socialisera med människan i fråga.

Låt mig komma med några exempel.

”Tillbaka från operationen!” – får mig att undvika den som skriver det. Av erfarenhet har jag lärt mig att inte fråga när det gäller sjukbesök. Jag är inte helt känslolös men jag vill helt enkelt inte prata om könisar eller cancerballar som ska eller har opererats bort. Efter sådana avslöjanden kan inte konversationen ta sig på fötter igen. Tro mig.

”Varför är jag så ensam?” (kommer i alldeles för många olika formuleringar) – för att ingen vill skriva med någon som tycker synd om sig själv. Än en gång, jag är inte helt känslolös, men jag är för i helvete ingen psykolog heller. Inte heller någons personliga peppare. Vill man att någon ska skriva till en över MSN så tycker man helt enkelt inte synd om sig själv på sin away.

”Vin, ostbågar och en SEXBOMB!!!” – Okej, jaja, vi fattar, du har skaffat brud. Men du är en vuxen människa och jag vet inte riktigt om jag tycker att det passar sig att bete sig som en fjortis. Det klär dig verkligen inte. Jag förlorar respekt. Ja, det gör jag. Tönt.

”Alkohåål ida månne” – Du är 31 och när du skriver sådär får det dig att framstå som en pantad snorunge. En stund senare; ”Ja alkohååål” – oväntat du står ju redan med ena foten i alkisgraven.

”I have a date with a bullet that has my name on it” (eller liknande, minns inte ordagrant) – Jag skiter fullständigt i om det är en replik från någon jäkla film eller rader från någon text. Har inte jag hört uttrycket förut och ser det på en snubbes away (en snubbe som alltid är nere av olika anledningar) så tar jag det relativt ordagrant. ”Sluta tyck synd om dig själv och ryck upp dig för bövelen” (eller om det inte passar så kan du ta ett skutt från första bästa höghus), säger jag och han svarar ”haha men det är ju bara en filmreplik”. Ja, och? Du skriver ju så av någon anledning. Det måste ju betyda något för dig, annars skulle du inte skriva det över huvudtaget. För en så cool replik var det ju faktiskt ändå inte.

”Snygg by nature” – Sannerligen inte. Men en självgod jäkel är vad du är. Okej om man säger/skriver det på ett skämtsamt sätt och inte tror sig vara så jäkla mycket bättre än alla andra. Men när det gäller den här människan så vet man att han menar det och att han ser ner på dem flesta i sin omgivning. Rot in hell, I say.

”Favoriten är online bäst att verka intressant” – Okej? Och?

”Går osminkad till jobbet” – bör vi ringa Guinness?

Jag har stört mig på det här under en längre tid men nu när det väl är dags att skriva inlägget så är alla de bästa exemplen som bortblåsta! Störigt som fan! Men jag undrar, vad skriver era kontakter för korkade saker på sin MSN-away? Vad är det mest korkade och vad är det mest olämpliga? Let me know i en kommentar!

/S

Ett stycke mango av guld, tack!

Hatet mot snordyra Konsum har utökats.
Ni som hänger med vet vad det handlar om - ni andra kan läsa här.
Förra veckan köpte jag mango i gross och parti, den underbara frukten gick ju loss på bara en tia styck. I går när det skulle inhandlas mango så kostade den 18,90. STYCK.
De har gjort det igen! Dvs. supersänkt priset för att sedan chockhöja det.
Och jag vet, jag vet, jag vet att det låter löjligt att gnälla om en sån skitsak. Men Konsum i centrum borde fan sprängas bort. Frukten är ju för i helvete inte gjord av guld!

En liten parentes är att det inte bara är mangon som är snordyr. Nejdå, en burk tonfisk i vatten går på tjugo kronor och femtio öre. Det borde fan gå gränser för vad mat egentligen får kosta.

Över och ut.

/S

Förbannade alkisar!

De tror fan de äger världen. Och de har noll känsla för respekt. Bara för att man ser ut som en jäkla terrorist och stinker som en spritfabrik så innebär det fan inte att man kan bete sig hur som helst eller att man får sin vilja igenom bara för att man blir förbannad.

E är den som menar att man kan framföra sin ilska och sitt hat utan svordomar men det kan jag fan inte idag. Jag vill bara skrika rakt ut hur mycket jag hatar alla förbannade alkisar. Om jag var en seriefigur i skrivande stund så skulle jag ha en stor fet pratbubbla ovanför mitt huvud och den skulle vara sprängfylld med svarta döskallar och andra typiska svordomssymboler. Jag kan inte ens formulera mig för att min ilska och mitt hat är så enormt.

Idag kom det in ett grymt grinigt alkispar som ville ha lite information av mig. Känslig information om man säger så. Information som jag inte, under några som helst omständigheter, får lämna ut utan legitimationskontroll. Alkistanten hade naturligtvis supit bort sitt leg så jag kunde helt enkelt inte ge henne informationen hon ville ha. Det här skulle i princip vilken annan människa som helst ha förstått men hon vägrade ge sig. Hon ville ringa till en vän (ledsen gumman men det här är inte Postkodmiljonären). Hon ville hämta någon från gatan som kunde legitimera henne men jag sa som det var – hon måste ha med sitt legitimation för att det ska bli nåt gjort. Men tror ni idiotkärringen fattade det?!

I minst tio minuter stod och hon och tjatade på mig. Hon var sur redan när hon kom in i butiken och för varje minut som gick så blev hon bara mer och mer ilsken. Jag upprepade mig minst hundratrettiosju jäkla gånger innan hennes sura alkiskompanjon slet med henne ut. Båda var arga som fan. Hade de inte vetat att det fanns en vakt i närheten så hade de förmodligen plockat fram pantflaskan med fulsprit och dängt den i skallen på mig.

Korkade jäkla alkisar. Jag hatar er. Ni gör fan ingen jäkla nytta. Skaffa ett liv och sluta försök skrämma skiten ur folk med eran vidriga attityd.

/S

Folks oförmåga till god hygien!

Svett är ett problem för många. I synnerhet för mig. Inte för att jag själv svettas sådär särdeles mycket. När jag tänker efter så är jag en sån där människa som nästan aldrig svettas och när jag väl gör det så blir jag bara lite fuktig om ryggen. Spenderade tre månader i sydost Asien och när min polare svettades som en gris så satt jag där med några ynkliga värmeblåsor på armen typ. Helt torr över hela kroppen. Jag tackar min lyckliga stjärna för detta. Inget svett och ingen dålig lukt.

Problemet med svett ligger alltså inte hos mig på det sättet. Däremot har jag stora problem med andras svettlukt. Visst, jag förstår att man inte kan trolla med knäna för att få problemet att försvinna helt och hållet. Men vet man med sig att man har en kraftig kroppsodör så kan man väl åtminstone försöka motverka det hela. Man kan till exempel, akta nu så att ni inte trillar av stolen, duscha(!) ibland. Eller lyssna på den här; använda deodorant! Det finns ju massor med hjälpmedel för att motverka dåligt lukt. Men att fullkomlig skita i att man stinker som en soptipp är inte en av lösningarna så vida man inte bara ska sitta hemma i sin skrubb och ruttna bort.

Min kollega stinker. Och jag frågar mig själv, är det svårt att duscha oftare än en gång i veckan när man ska vistas bland folk? Jag menar inte att man behöver stinka parfym och rakvatten som en jäkla parfymfabrik (för det är jäkligt illa det med) men hallå, dusch och D-E-O!

Igår kom det in en kund i butiken och helt plötsligt spred sig lukten av döda bävrar (liggandes på hög i 35 plusgrader och gassande solsken) i hela lokalen. Jag skojar inte. Jag trodde min sista stund var kommen. Jag kunde inte andas genom näsan på väldigt länge och när man andas genom munnen så känns det som att man äter bajslukten.

När jag var gick på högstadiet så gick det en tjej i min franskaklass. Sötare tjej fick man leta efter. Men hon stank som att hon rullat sig i en kompostcontainer av den sorten som butiker har och som ingen vill gå i närheten av. Alla som har varit i närheten av en sådan vet precis vad jag snackar om. Hur som helst, hur söt hon än var så gick det inte ens att sitta bredvid henne bara för att hon luktade så illa.

Jag lider med alla er som har problem med stinkande kroppsodör och jag prisar alla som försöker göra något för att lösa problemet (för min skull och eran egen, det är inte kul för någon att man luktar illa) Men alla ni som skiter i det och fortsätter med era månatliga duschar och skiter i att använda deo, well, jag har bara en sak att säga er; Burn in Hell!

/S

folk som göder sina barn

Jag blir jävligt less på allt gnäll om feta barn. Aftonbladet har skrivit om en 9-åring som väger 90 kg och äter ett halvt kilo choklad om dagen. Är det så konstigt att hon är fet då?

Hur svårt kan det vara att få sin tjocka unge att tappa fett? Mina tips:

• Sluta ge ungen choklad. Om barnet väger 90 kg kan jag förstå att man inte vill göra sig ovän med honom/henne, men vafan. Nån måtta får det väl ändå vara.
• Tvinga ungen att jogga. Om det sölas så kör bil efter honom/henne så att hon/han inte kan stå still utan att bli överkörd. Detta bör dock inte göras om barnet är helt gigantiskt, eftersom det vore som att krocka med en mur av kött.
  
• Vem äter pizza när man inte är bakis? Ungar bör inte vara bakis, och borde därför inte äta pizza heller.

/E

(Ja, jag vet att vissa har svårt för att gå ner i vikt. Jag vet även att fetma kan vara genetiskt. Dock tycker jag inte att man behöver föda fetman genom att sitta framför tv:n och äta chips. Om man vet med sig att man har lätt för att gå upp i vikt kan man ju försöka göra något åt det istället för att gnälla över att ens kompisar kan köpa kläder i barnstorlekar medan man själv går till BiB, att ens knän gör ont eller att man måste ha bh även på ryggen.)

folk som tror att jag finns för att serva dem

På de ställen jag jobbat på har det alltid funnits en person som inte verkar inse att mitt jobb inte går ut på att serva just honom/henne. Jag blir så jävla irriterad de gånger jag får en uppgift från de här personerna, för att två minuter senare få frågan "Hur går det? Är du färdig?". För det första har jag annat att göra. I mina arbetsuppgifter ingår, tro det eller ej, inte att hoppa på ert kommando. För det andra tar jobbet i sig ofta längre tid än två minuter. Ställ er i kö, för fan. Om jag har fem deadlines en och samma dag är det inte särskilt troligt att ni får gå före i kön.

Jag hatar dessutom när folk kommer med akutjobb som måste vara färdiga på en kvart, särskilt när de själva vetat om jobbens existens de senaste veckorna. Hur svårt kan det vara att meddela i god tid innan så man får planera sin jävla dag?

Killen på mitt förra jobb hade varit död, alternativt legat i respirator, om jag haft tillgång till skjutvapen på det kontoret. Tro mig. Han var även av typen som inte förstår hur man jobbar ihop i en grupp, och att mitt jobb var till 100% beroende av att han fick fingrarna ur arslet och gjorde det han skulle i rimlig tid. Hur fan kan man komma med texter till en tidning dagen innan tidningen ska gå till tryck? Det blir en ännu större gåta när man haft månader på sig att jobba med tidningen och man dessutom har ett deadlinedatum ristat i sten. Ät bajs och dö.

/E