tisdag 15 maj 2007

folk som ger dåliga och oönskade förslag

Jag hatar när leverantörer tycker att de kan komma med egna förslag på hur jobbet man skickar dem (som de följdaktligen ska tillverka för att sedan skicka tillbaka) ska se ut. Två exempel:

1. Jag skickade materialet till en leverantör. Efter ett tag hörde denne av sig.
"Ska det se ut såhär?" frågade han, vilket fick mig att undra om det blivit något fel på materialet jag skickade honom.
Efter att ha tittat på det han fått av mig, kunde jag konstatera att det var rätt material.
"Men det här är ju tråkigt! Det förra var mycket bättre! Jag tycker att ni borde använda det gamla materialet istället, det här är inte alls roligt." frustade han.

2. Idag fick jag ett mail med synpunkter och förslag på vad som skulle kunna göras bättre på ett material jag skickade imorse.
"Ni kan även använda fler färger, som till exempel svart bakgrund och vit text eller liknande", tyckte han.

Det är jättebra de gånger leverantörerna upptäcker fel och rapporterar detta, så att man kan göra om jobbet och få det rätt. Dock har de absolut inget att göra med hur vårt material ska vara rent utseendemässigt. Det finns regler för hur materialet ska se ut, vilket man borde veta om man jobbar som leverantör. Dessutom är det fruktansvärt irriterande när de uppenbart blinda leverantörerna kommer med förslag som skulle resultera i ett fruktansvärt kackigt jobb.

Så, till alla leverantörer som ger oönskade "förbättringsförslag": ta ert jävla Comic Sans och tryck upp det i röven tillsammans med alla blågula övertoningar och ClipArt-glödlampsgubbar och skona oss andra.

/E

min förre chef, del 2

Min föredetta chef äger det någorlunda lilla företaget jag jobbade på. Där fanns en tjänstebil. Dock var det ingen annan än chefen själv som fick använda sig av den utan att ha anmält sig flera dagar tidigare.

En gång skulle jag åka till ett möte ungefär en mil från jobbet. Chefen skulle samtidigt ha ett lunchmöte 10 minuters gånväg (knappt 5 minuter med cykel). Trots att jag bett om att få låna bilen flera dagar tidigare, blev han nu ytterst tveksam när det väl var dags för mötet. Han kunde alltså inte tänka sig att gå 10 minuter. Jag skulle inte bli förvånad om han helt seriöst funderade på att låta mig gå den där milen istället. Det hela slutade med att han lånade en annan anställds bil för att slippa röra på fläsket i onödan.

Ett tag efter att jag slutade på företaget skickade han ut ett meddelande till samtliga anställda på företaget där han förklarade hur företagsbilen skulle användas:

  • Han såg bilen som sin privata löneförmån, eftersom det var han som underhöll den (tvättning, tankning, besiktning). Klart som fan att det var hans uppgift att sköta detta. Han använde den istället för sin egen bil för att ta sig till och från jobbet. Alltså spenderade han mest tid i och med fordonet. Det var dessutom hans företag.
  • Om någon annan ville ha bilen var den personen tvungen att fråga om den några dagar i förväg, så att chefen skulle kunna planera hur han skulle ta sig till och från jobbet.
  • Han såg helst att de andra anställda ställde upp med sina bilar, så i första hand kunde man fråga någon av dem. Han meddelade även att hans ärenden alltid gick först.
Att han förväntar sig att anställda ska ställa upp med sina privata bilar är galet. Det var hans företag, och jag förstår om han brann för att få det att fungera. Samtidigt förutsatte han att de anställda skulle gå över eld och vatten för hans företag. Jag har svårt att tro att företaget kommer att finnas kvar om 5 år. Jag väntar med spänning.

/E

måndag 14 maj 2007

min förre chef, del 1

Jag hatar min förredetta chef. Kanske inget ovanligt, men vafan. När jag fick fast anställning på företaget jag jobbade på tidigare, fick jag även lägre lön. Något som kanske inte är helt vanligt. Det brukar ju vara tvärtom.

Informationen om detta fick jag i min lönespecifikation, efter att ha sett att lönen såg misstänkt låg ut räknat utifrån hur mycket jag jobbat. Chefen påstod att det var fullt normalt att få lägre lön när man gick från timbaserad lön till månadslön. Han måste även ha tyckt att det var fullt normalt att inte meddela den anställde om detta, eftersom han lät mig veta detta genom lönespecen.

Tack, chefen!

/E

dåliga ursäkter

Jag läste detta inlägg på Tjuvlyssnat. Jag håller med om att kollektivtrafikpriser kan vara åt helvete för dyra och hade gärna sett dem sänkas. Men nu är läget som det är, och om man inte har lust/råd med att punga ut alldeles för mycket för att åka kollektivt så får man väl gå, cykla, åka bil eller ta sig fram på något annat sätt.

Alla dåliga ursäkter till varför det skulle vara okej för just skribenten att någon gång tjuvåka förundras mig.

Exempel:
1. Daniel berättar om en gång när han köpte biljetten av chauffören, och sedan slängde den. Sedan kom "fittkontrollanterna" och ville se hans biljett. Eftersom han kastat den så fort han fått den av chauffören hade han ingen biljett att visa upp. Om man är så dum att man slänger bort biljetten när man vet att det kan förekomma kontroller, då får man faktiskt skylla sig själv.

2. Mathias fick 800 kr i böter för att han saknat de 40 kr som behövdes för att köpa en biljett. Han skriver att han skulle till läkaren, som om det ursäktar plankningen. Om man är akut sjuk åker man ambulans, annars borde man kunna låna lite pengar någonstans.

/E

söndag 13 maj 2007

jag haaaatar...

...folk på film som kör bil och rattar alldeles för mycket.
okej, där har vi bilen, där har vi den välasfalterade feta raksträckan och inne i bilen har vi skådisen som rattar höger/vänster fram och tillbaka hela tiden. Ni vet vad jag menar.
Realistiskt? Nej.
Eller är det jag som har missuppfattat det hela, man kanske måste ha småspasmer när man håller i ratten, jag kanske måste testa nästa gång jag sätter mig i bilen. Kanske blir jag en ännu bättre förare om jag rattar lite extra, inte tillräckligt mycket för att svänga, inte heller tillräckligt mycket för att undvika en grop i vägen utan bara pyttelite så att det ska framgå extra mycket att jag verkligen kör bil och inte bara sitter där och håller i ratten. Kanske är det så att alla skådisar som placeras bakom en ratt helt plötsligt får akut parkinson...?
Vad vet jag. Irriterande är det iaf.

/S

onsdag 9 maj 2007

respektlösa människor med dålig musiksmak, del 2

Idioten stack på ett möte och lämnade datorn igång. Jag tog min chans och tryckte på mute/ljudlös-knappen. Den kommer han aldrig att hitta, han är kass på datorer. Han vet nog inte ens att det finns en sån knapp. Om han fattar hur han får igång ljudet igen äter jag upp min hatt (keps, jag äger ingen hatt).

/E

respektlösa människor med dålig musiksmak

Jag jobbar i kontorsmiljö. Det är inte särskilt stelt. Man behöver till exempel inte ha på sig kostym, och det är casual friday varje dag. Ibland spelar någon musik, och det känns oftast helt okej även om musiken som spelas inte alltid överensstämmer med min smak.

Nu är det dock en jävel som sitter och spelar upp en radiokanal som bara tycks spela galet dålig techno och remixar av annan sinnessjuk musik. Volymen är så pass hög att jag börjar misstänka att idioten som spelar är genuint stolt över sin musiksmak och radiokanalen han hittat. Han sänker inte ens volymen när det ringer i telefonen. Det känns som bilträffsdisco i Gällivare och jag blir galen. Jag skulle hellre bjuda in Jerry Williams och ha honom live, sjungandes och spottandes och allt vad det innebär, här på kontoret än att fortsätta lyssna.

Till saken hör att killen med radion är så jävla högljudd själv också. Han sitter på andra sidan rummet, men när han vrålar i telefonen hör jag inte vad min kollega på andra sidan skrivbordet säger. Ibland önskar jag att han vore död, eller i alla fall försvunnen.

Hur jävla svårt ska det vara att fatta att alla inte har samma musiksmak som en själv? Köp en iPod eller ett par jävligt täta hörlurar, så får du lyssna på din skit medan resten av kontoret kan koncentrera sig på annat än oväsendet och en eventuell lobotomi.

/E