onsdag 9 maj 2007

respektlösa människor med dålig musiksmak

Jag jobbar i kontorsmiljö. Det är inte särskilt stelt. Man behöver till exempel inte ha på sig kostym, och det är casual friday varje dag. Ibland spelar någon musik, och det känns oftast helt okej även om musiken som spelas inte alltid överensstämmer med min smak.

Nu är det dock en jävel som sitter och spelar upp en radiokanal som bara tycks spela galet dålig techno och remixar av annan sinnessjuk musik. Volymen är så pass hög att jag börjar misstänka att idioten som spelar är genuint stolt över sin musiksmak och radiokanalen han hittat. Han sänker inte ens volymen när det ringer i telefonen. Det känns som bilträffsdisco i Gällivare och jag blir galen. Jag skulle hellre bjuda in Jerry Williams och ha honom live, sjungandes och spottandes och allt vad det innebär, här på kontoret än att fortsätta lyssna.

Till saken hör att killen med radion är så jävla högljudd själv också. Han sitter på andra sidan rummet, men när han vrålar i telefonen hör jag inte vad min kollega på andra sidan skrivbordet säger. Ibland önskar jag att han vore död, eller i alla fall försvunnen.

Hur jävla svårt ska det vara att fatta att alla inte har samma musiksmak som en själv? Köp en iPod eller ett par jävligt täta hörlurar, så får du lyssna på din skit medan resten av kontoret kan koncentrera sig på annat än oväsendet och en eventuell lobotomi.

/E

tisdag 8 maj 2007

per gessle

Visst. Att peka ut en enda person känns lite taskigt. Men jag hatar Per Gessle. Roxette var mina idoler i början av 1990-talet, men det var då det. Ju mer jag hör på Per, desto mer vill jag slänga mig ut från ett fönster.

En av mina före detta arbetskamrater hyllade Per Gessle till skyarna. Av denna person hyllades även Carola och Jimmy Jansson, vilket borde säga mer om den före detta arbetskamraten än vad denne egentligen skulle vilja.

Per får det i alla fall att krypa under mitt skinn. När jag hör hans flickröst sjunga chalala efter chalala känns det som om undersidan av min hud invaderats av kackerlackor. Allt jag då önskar är att de ska krypa upp i min hjärna och gnaga av alla mina nervtrådar så att jag ska slippa höra Gessles premålbrottsröst lalla fram en enda ton till.

Per Gessle har funnits i 48 år, vilket borde göra honom till en vuxen person. En vuxen man låter inte som ett flickebarn. Det är hela mysteriet med Per. En annan, lite mindre, del av mysteriet är att han under de senaste 30 åren visat upp de mest underliga frisyrer man kan tänka sig. Hela hans uppenbarelse gör mig skräckslagen. Hela konceptet vita tänder, chokladbrun hy, blonderat hår samt kombinationen flickröst och en förmodad pung gör att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Det enda som kan trösta mig är tanken på att hans bruna hy kanske är resultatet av att naturen genom hudcancer tar död på honom och skonar oss andra från komplett galenskap.

/E

otrevliga servicemänniskor

Otrevliga personer bör inte jobba inom serviceyrken. Vissa borde inte ha kontakt med andra människor överhuvudtaget. Kanske de kunde sitta själva i någon grotta i Kebnekaise-trakten och knyppla spetsdukar att låta någon annan sälja på vandringslederna.

Jag var nyss på apoteket. Jag hade ett pappersrecept och ett elektroniskt recept. Pappersreceptet visste jag att jag hade uttag kvar på, och ville därför hämta ut medicin därifrån. Det elektroniska receptet var jag osäker på om jag hade uttag kvar på, och ville därför kolla detta och hämta ut medicin om det gick. Det framförde jag genom att uttrycka mig på följande sätt:
- Det här receptet vill jag göra ett uttag från (sträckte fram lappen). Sedan har jag ett annat recept som jag skulle vilja se om det är några uttag kvar på, och i såna fall hämta ut av den med.
Apotekaren ryckte åt sig lappen och gick för att hämta den första medicinen. Jag hade på känn att hon ignorerat det jag sa om det senare receptet, men orkade inte upprepa det eftersom jag stod i min migrändvala och höll på att somna stående.
- Det blir 292 kr som du betalar i kassan, snäste hon när hon kom tillbaka med medicinen.
Jag sträckte fram henne körkortet för att få tag på det andra receptet.
- Och så hade jag receptet på det här också... jag vill kolla om det finns något uttag kvar, och om det gör det vill jag hämta ut medicin.
- Det är bra om man säger alla sina ärenden samtidigt, snäste hon.
- Ja, men det gjorde jag.
- Vilken ska du ha då? fräste hon vidare.

Jag blir så less på folk som inte vet hur de ska bete sig mot andra människor. Om man blir så jävla bitter av sitt jobb som hon verkade vara, ja då kanske man borde prova på något annat. Visst, det skulle innebära en massa studielån som gått käpprätt åt helvete, men om man inte är någon servicemänniska så borde man inte utbilda sig till apotekare från första början. Är man sjukt otrevlig och hatar människor så borde man väl rimligtvis söka sig till något annat? Eller är det okej bara för att det är apoteket och det är det enda stället i Sverige där man kan köpa receptbelagda läkemedel?

/E

måndag 7 maj 2007

Folk som smörar för mig när jag behöver vara arg.

Ibland behöver man vara riktigt jävla tokförbannad och ibland behöver man skrika och gapa för att det ska kännas bättre och så småningom gå över.
Hur jäkla irriterande är det inte då när personen man är arg på börjar fjäska. Där har man gått och bestämt sig för att vara förbannad och agera ut sin ilska och så går det bara inte! Visst, är man bara tillräckligt dödligt förbannad så gör smöret en bara ännu mer förbannad. Men det blir fan så mycket svårare att låta som en ilsken hyena när man blir bemött på ett trevligt sätt. Speciellt när smöret känns äkta och inte bara som en massa löjligt fjäsk som personen i fråga drar till med för att undvika konflikten från hell.

Det har snart gått två veckor sen jag inte fick min lön. Med andra ord, den har fortfarande inte kommit in på kontot. Allt för att lönekontoret, ja ni vet, slarvade bort mina tider och mitt kontonummer, och mitt namn och Gud vet vad.
Så idag bestämde jag mig för att ta saken i egna händer eftersom min chef inte verkar ha tillräckligt mycket stake för att skälla ut dem efter noter.

I tio minuter satt jag i telefonkö (Jag. Hatar. Telefonköer.), något som inte alls eggade upp min ilska ännu mera. Nejdå. Jag var lugn som en filbunke. Not.
När jag väl fick prata med en levande människa så visade hon sig vara vansinnigt tillmötesgående och hur trevlig som helst. Det var helt enkelt omöjligt för mig att gorma. Det var nästan så att jag hoppades på att de skulle ha slarvat bort min lön igen bara så att jag skulle få agera ut. Men inte. Lönen var på gång. Hon önskade mig en trevlig dag och jag önskade henne detsamma.

Så nu sitter jag här med sjukt mycket ilska inom mig och vet inte riktigt vad jag ska göra av den! Jag har fått vänta på min lön i TVÅ VECKOR och jag har ingen att skrika på.
What to do? What to do?!

fredag 4 maj 2007

Arbets"kamrater"

När jag jobbar min sista dag ska jag banne mig leka elvips med noga utvalda kollegors tandborstar. I toastolen.
Efter att jag har bajsat rännskit i en halvtimme.

/S

jobbmänniskor efter jobbet

Jag hatar alla former av sociala aktiviteter med arbetskamrater utanför jobbet. Anledningen? När jag är ledig vill jag vara ledig. Mina jobbkompisar kan vara hur trevliga som helst, men jag vill inte se deras nyllen när jag inte får lön för det.

Om en after work äger rum en fredag, vilket väl kan ses som brukligt, försvinner hela min fredag. Jag sover fan hellre bort en hel fredagkväll än umgås med jobbkompisar utan att få betalt. Dem ser jag ju minst 40 timmar i veckan, vilket jag absolut inte kan säga om t.ex. min sambo. Varför i hela helvete skulle jag då vilja se dem ännu mer? 40 timmar är mer än tillräckligt.

/E

onsdag 2 maj 2007

Bombhot!

Om ni läser i kvällsposten att ett visst lönekontor blivit sprängt i luften...
Då vet ni. Ja, då vet ni att det är jag som varit i farten.
It's been one week sen löningsdagen. Har jag fått några pengar? Njetski.
And why is that? Jo, för att mitt satans jäkla lönekontor slarvat bort mina tider. Fan så less jag blir. Att slarva bort någons tider är ungefär som att leka med liv. Fy fan!
Som plåster på såren borde jag få några tusenlappar extra. Kommer det att inträffa? Säkert. I mina vildaste drömmar.

Gud förbannat!

/S